Balansen

Låtsasjobbar. Låtsasjobbar in en låtsasjobbardag. Valborg. Ja det var alltid borgligheten som kallade Valborg “Valborg”. Vi arbetare sa bara “sista april”. Det var få som hade mössor bland arbetarna. Det fick duga med en keps. Kanske är det därför jag heller aldrig köpte mig en studentmössa. För att det är en klassmarkör. Inte bara en “nu jäklar festar vi utav bara helvete” markör. Man borde köpa sig en keps.

Fast å andra sidan läste jag ju in det där gymnasiet på en vuxenskola. Också det är väl ganska mycket arbetarväg att vandra. Det fanns inte många högborgerliga där heller.

Efter Valborg första maj. En dag som för mig inte betyder mer än att det är en ledig dag. Det känns så förbannat gammal och förlegat det där med att stå i armkrok och sjunga internationalen. Dessutom när det är mest finare folk som står och sjunger. Ja och några gamlingar såklart, japp sen några som inte fattat att det är en ny tid nu. En tid där man måste handla istället för att sjunga uråldriga sånger. En tid när man måste försvara det som stora män och kvinnor skapat genom att våga gå vägar som ingen annan vågade gå.

Ja jag pratar om Sveriges balansakt på den där knivseggen mellan socialism och kapitalism. Kan vi behålla den balansen kan vi fortsätta att bo i ett av världens bästa länder. Ramlar vi över åt endera hållet är det slut med allt det där. Det här blir ett skitland. Det är det inte nu. Icke. Fast en del gärna vlll skrika det i megafoner.

Man behöver bara räkna ihop M och SD röster för att förstå att vi är nära en avgrund som är djupare än att ljus kan nå ner i den. De rädda och de sigsjälvupphöjande. Bevare mig för dem båda.

 

 

Noll

Det finns dagar. Dagar när man inte gör ett endaste dugg. När det räcker. Idag är en sådan dag, Den störts ansträngningen jag gjort idag är att hämta en såg, såga av en gren och bära tillbaks sågen igen. Inte så farligt. Det måste man väl säga.

Nu skall vi äta lite. Sen vila framför tv’n med en film, ja kanske rent av två. Sen sova.

Man skall inte förta sig.

Liksom.

Senast lästa bok

Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge

Det låter inte så roligt. Östberlin, DDR, strax innan muren faller. Ja och det är inte så roligt. Den här boken är verkligen så grått dyster som man kan vänta sig av en sådan spelplan.

Men så ändå. Den har något. Människorna. Ryssarna som flyttat till Tyskland. Tyska kommunister som flyr till Mexiko efter kriget och sen återvänder för att bygga det nya Tyskland. Drömmarna. Byråkratin. Medaljerna till de upphöjda. Hur åt helvete allt ihop går. Borde man inte förstår hur fel allt är? Långt tidigare. Är man helt enkelt för bekväm i sin upphöjdhet för att förstå.

Den blandar åren friskt. Ett kapitel 1968. Nästa 1951, Nästa 2011. Olika människor. Ja och så håller det på. Jag som har svårt med namn har det inte lätt. Det finns släktband. Jag lyckas inte få ihop dem alla förrän mot slutet av boken. Men sammansatt är allt det där ett rätt spännande grepp. Det blir som när man flyttar till ett nytt ställe. Man gör kopplingarna mellan människor långsamt och efter tid.

Ja jag gillar den här boken. Fast mot alla odds. Läs.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Det har jag i alla fall har lärt mig

Jodå, en sak har jag i alla fall lärt mig. Att för sinnesfridens skull hitta en lämplig vilopunkt innan jag ger mig för helgen. Det är OK med en ren kompilering. Då kan man i alla fall låtas att saker fungerar innan det är dags att ta upp saker igen på söndag. ja i värsta fall kan man låta bli att göra något, i alla fall något mer avancerat, timmen innan man skall avsluta dagen.

Idag alltså en ren kompilering. Man kan koncentrera sig på att vila istället för att fundera på varför “det där” inte fungerar som det skall.

Befinner mig i knyta ihop fasen av den här nyskrivningen av en server del.  Det är en rolig del av utvecklingen, men en som kräver att man kan koncentrera sig. Det behövs väldigt lite för att man skall tappa koncentrationen. Ja, jag då vill säga. Jag vet inte om det är sådär för alla andra. Men jag känner mig själv ganska bra. Vibrerande just nu. Tandvärk kan jag kanske tänka bort. Det mesta av axelvärken med. men en ringande telefon, ett ärende, ja sånt där. Då är jag lost.

Men nu helg. Grön IKEA soffa here I come. Tröttheten lurar där bakom pannbenet, det känner jag ju. Men jag skall prova med en film får vi se. Går det så går det. Går det inte så, ja, då snarkar vi en stund. Eller jag då…

 

 

Mäter blodtryck utan manschett – Elektroniktidningen

Nu kan du mäta blodtryck snabbt, korrekt och bekvämt. Det är österrikiska Ams som lanserar en referenskonstruktion med en sensorkrets som övervakar blodtrycket utan behov av en blodtrycksmanschett. Det är industrins första i sitt slag, hävdar företaget.

Source: Mäter blodtryck utan manschett – Elektroniktidningen