A glass of whisky could help you get your head around deep time

The Scottish geologist James Hutton made a proposal in 1788 that, at the time, was extraordinarily controversial. He described Earth as a “beautiful machine”, constantly subjected to long-term decay and regeneration, that could only be understood over many millions of years. This may not sound that

Source: A glass of whisky could help you get your head around deep time

Det onda mot det goda

Man kan undra varför Github är målet med en sådan här attack. Istället för en porrsite eller en bank, Facebook eller Coca Cola.  I min värld representerar den öppna programvaran ett av de verkligt goda värdena i världen. Jag är dessutom säker på att historien kommer att se på företeelsen som sådan. Speciellt nu när Akademierna vänt det öppna ryggen och hänget sig åt girigheten bakom betalväggar, patent och företagsledarmiljardärdrömmar.

Nej, förstår inte. Vore inte vi, utvecklarna i världen inte så förbannat coca cola stinna och slöa borde vi kanske skapa en task force mot all skit på nätet. Lite läkare utan gränser fast mer förbannade och trötta på skit programmerare då alltså. ja inga anonymous nollor alltså. Med folk som kan sin sak.

Fast tröttheten… ja det skulle såklart aldrig gått.

Ja jag undrar hur som helst.

Krymp IoT-kortet till ett chip – Elektroniktidningen

EMBEDDED WORLD Smartedge heter ett ”legobit”-erbjudande från irländska S3 Semiconductor. Du bygger en smart blandsignalkrets för  IoT-ändnoder och väljer mellan olika legobitar för sensorfrontend, kalibrering, styrning, trådad kommunikation, trådlös kommunikation och säkerhet.

Source: Krymp IoT-kortet till ett chip – Elektroniktidningen

Vill inte byta

Jag hugger in på den. Tar ett stort bett rakt över. Umami. Grand Delux Umami. Ja jag är värd den. K sitter mitt emot. Hon har en pommes. Bara det. Har ätit på konferanshotell. Nyss. Orkar ingen Grand Delux Umami.

Jodå. Den ser inte ut som på bilden. Långt därifrån. Men det här är i Bollnäs. Inte i en fotostudio. Jag skulle gärna vilja ha lite mer dressing. Gärna emellan halomiskivorna Men annars så. Den går i. Tillsammans med strips och en cola och all papp som man skall kasta efter avslutad måltid symboliserar den väl västvärldens återvändsgränd. Ja också såhär vegetarisk. De känns galet, vansinnigt, tokigt. Klimatkompenserat eller inte.

Men mätt blir jag. Övermätt. Men värd den alltså. Men det kanske bara är inbillning. Egentligen. Liksom.

Vid borden bredvid flickor i trettonårsålderns. Skockar. De kommer nästan alltid i skockar i den åldern. Det är fredag. Man är uppspelta. Mer än vanligt. Jag hör inte vad som sägs men kan ana. Det är mycket känslor i den åldern. Än har man inte dött inombords och övergått helt i död blick och  “TRÅKIGT”.  Ja jag sitter där alltså med alla mina år. En gubbe. För första gången i mitt liv känner jag att det fan är skönt att sitta där och vara den jag är, i den ålder jag är, alltså istället för att finnas där i deras ålder. Jäkla vad mycket de har kvar. Så mycket jobbigt. Så många besvikelse. Ja och allt går ju så sakta framåt  i den där åldern. Alla andra har ju hunnit så mycket längre än man själv har. FRAMÅT. Man vill ha hela världen. NU!  Klara av de där milstolparna. Bli vuxen. JA och så möter man den där världen. Den bjussar på mycket skit. Massor. Visst mycket gott också. Massor. Men allt det där jobbiga är verkligen jobbigt. Riktigt jobbigt.

Men nu sitter jag alltså här som snart pensionär. Har det mesta av det där bakom mig. Det är bara uppnådd pensionsålder och döden kvar som hållpunkter faktiskt i mitt liv. Alla de andra är avklarade. Ja oräknade första hjärtattacken, första stroken, första cancerdiagnosen då. Men ändå. Jag jag finner den position jag befinner mig i vara skön. Nope, ville inte byta. Orkar inte ta så mycket skit mer. Blir glad av skockens livslust och fredagshöga mode hur som helst.

Jag hämtar K från konferens alltså. Biblioteksfolk kan det där med konferenser och klackarna i taket. Kanske. Vad vet jag. “What happens on tour stays on tour” säger ju “vi” popstjärnor. Konferensdeltagande borde väl falla under samma paraply.

Fyra pelargoner blir inköpta. Kopieringspapper. Firmautgifter. Pelargoner är faktiskt avdragsgilla. Tro det eller ej. Nope, inte ens låtsasavdragsgilla.

Handling står på schemat. Månadshandling. Det skall fyllas upp i skåp och hyllor. Har varit väldigt tomt ett tag. JB rusar förbi. Det var länge sedan vi sist sågs. Han är en oerhört duktig nätverkstekniker som jag jobbade med i Gävle för ganska många år sedan, vi var båda lärare. Men trotts alla år som gått så är vi nära. Ja hela gänget där på den där skolan känns nära. Jag tänker ofta på dem. Vet att de ofta tänker på mig också. Det var något magiskt med stämningen där. Jag är säker på att det smittade av sig på eleverna också. Man kan undra hur det blir så. Har ju varit på ganska många arbetsplatser vid det här laget och från de flesta andra spar man en eller i bästa fall två personer. Här är det nästan hela gänget. Konstigt. Glad att ha fått uppleva de där åren och lära känna de där människorna. En sådan där ynnest som livet bjussar på ibland genom att sammanföra konstiga människor som liksom pusselbitar passar ihop.

Det är bra med JB. Jobbar i Hudiksvall. Gör storverk där är jag helt säker på. Han är en av de bästa på sitt område. Han rusar hem till sitt. Har småbarn. Ett liv.

Ja liv har ju vi också. Två fulla kundvagnar drar vi  genom kassan, in i bilen och sen vidare västerut. En tanke om att hämta hem en lykta från kyrkogården får vi ge upp. Där ligger en meter snö. Jag tror nog morsan och farsan ursäktar att vi väntar tills de smälter fram igen.

ABS lampan börjar lysa någonstans efter Voxna. Har man en återbesiktning framför sig är det inte ett glädjens besked. Men man får väl hoppas att den slocknar. Det har hänt förr. En gång på väg till just en återbesiktning.

Hemma sjunker vi ner i soffan. Mer blir det inte. Mer behövs inte. Det är skönt att vara en ganska gammal man med få krav på sig. Också en sådan insikt, att livet är gott, trotts bristen på fina titlar och priser, är en gåva. Kanske den största. Förnöjsamhet. Jo man kan vilja saker ändå. Alltså utan att vara missnöjd med det man har. En hel hop människor kommer aldrig fatta det där. Jag kan tyvärr inte hjälpa en enda av dem.