Tredje april 2017

Den tredje april 2017 såg det ut såhär. Vi är inte ens nära nu kan man säga. Men det är som det är. Fast längtar ut det gör man. Så det gör ont. Men det är liksom ingen ide. Man kan ta ett varv på vägen utanför huset, sen finns inga andra ytor att gå på. Trist. Därav längtan. Skog och marker drar. Ropar efter en. Kom då… nu…

Långfredag. Man skall tänka lite på Jesus. Ja lite som man skall tänka på alla stackars tomtar vid juletid. Jag sitter på kontoret. Unnar mig en timmes sovmorgon innan det. Skäms lite över excesserna.. Men det är klart, jag går ner till låtsasjobb, ingen märker om jag gör saker eller inte gör saker. Så en timme hit eller dit liksom, det spelar ingen roll. Jag antar att inte ens Jesus bryr sig om en obetydlig varelse som jag låter bli att sända en en tanke till honom och koncentrerar mig på mitt.

Påsk. Starten på det kristna året. Jubelföreställningen. Gäsp.

Kaffe, dricker. Nybryggt. Solen skiner utanför fönstren. Persienner neddragna. En och annan solstråle letar sig in i alla fall. Det skall bli nollgradigt idag. Man hoppas snön på norrsidan kan fara av ändå. Det vore bra och på tiden.  Det läcker in nämligen när den ligger där och smälter snön på taket. Kryper upp och in under plåtar och sen in i huset. En gissel. Värre i år än någonsin. Skall göra ett försök med värmekablar under nästa säsong. Annars har nog allt provats, ja och under alla år innan oss av kommunens folk. Men svårt. Tydligen. Fast det inte borde vara det tycker man. Nog borde det väl gå att lägga täta tak 2018? Nog borde lösningarna finnas där. Men kombinationen dålig isolering och plåttak är tydligen ingen höjdare. Stort problem i Stockholms innerstad också har jag förstått.

Det är som det är. Jesus kanske prövar oss som inte sitter där på långfredagen och känner in hans lidande där på korset. Rätt åt oss i så fall såklart. Antagligen. Liksom.

Det är 1341 dagar kvar av skuldsaneringen. Varje dag minskar den där tiden som är kvar. Jag läser om Björn i Aftonbladet idag. Vi har också varit med om mycket godtycke i beräkningar. Man måste överklaga till tingsrätten. Alla klarar inte sådant själv såklart. Men en överklagan tar några månader, skal man överklaga den, år. Drar Kronofogden några tusen mer än man skall från en som redan är fattig så får det såklart stora konsekvenser. Som i Börns fall kan man bli vräkt. Fast godtycket är värst. Vilken dag som helst kan något beslut komma som vänder upp och ner på allt. Ingen som inte varit i det där kan fatta hur skönt ett skuldsaneringsbeslut är.

Så tack Jesus. Liksom. Ja och tack tomten. Eller är det han/hon/det/gud man skall tacka. Eller **är** allt bara. Man vet inte. Tack hela gänget och hela existensen. Japp. Så tänker jag. Gör det nästan varje dag när jag går ut till en numera oftast tom postlåda. Våndas fortfarande när jag tittar igenom sällan inkomna brev men kanske skall den där posttraumatiska stressen också ge med sig om några år.

Mormor och morfars förlovningsbild sitter på väggen  i vårt bibliotek. Jag har alltid trott att det varit K’s mormor och morfar. Nope, så är det inte säger K. Ja och tittar jag närmare så ser jag ju. Visst är det så. Två bilder ihopexponerade vet K. Flugan på morfar ditritad eller kanske bara förstärkt. Mormor är vacker. Anna. Dotter till till den ensamstående mamman. Kopperskan. Framtidsförutsägaren. Spådamen. Stark. Röker pipa på bilderna. Och så morfar. En riktig bråkstake sas det om honom och hans bröder på byn då när de var unga. “Törnshans pojkarna”.  Hans Thörn som var överlöpare från den norska armen någon gång under sjuttonhundratalet. Minns inte året exakt nu. När Norge var Danskt. Blev Svensk soldat sen. Soldattorp i Ämnebo, Edsbyn. Napoleonkrig och grejer. Ursprung till det som blev jag. Dom, en galen farfar och en hårt arbetande farmor. Fast farfar, Han ville bara något annat än bondeliv. Tror jag. Han borde fått det. Studerat. Fotograferat. Där i Stockholm. Men jag träffade aldrig farmor och farfar. De var döda innan jag föddes.

Men det är väl meningen att jag skall arbeta. Nåja, åtminstone låtsasarbeta. Det långa i långfredag gör ju att man borde hinna med en del. Sen helg här också. Vila och lte extra mat. Jodå, det finns godis också. Det går alltså ingen nöd på oss här på kullen. Bortskämt patrask som vi är.

 

Stött

Söker man på Hälsingland i Spotify så kommer såklart Andersson Wijs låt upp och såklart Kickis tolkning av densamma. Sen har Eveilina Jonson (okänd för mig) gjort en låt som heter “Hälsingland” också.

Nu har ju till och med jag gjort en låt som lystrar till det namnet. Ja det är länge sedan den gjordes och japp, det är en skitlåt men ändå, borde inte den också komma upp när man söker på “Hälsingland”?

Jag försöker hitta en anledning. Men hittar ingen uppenbar. Ja och mig gör det såklart inget, jo jag blir ändå lite stött. Fast jävligt lite. Det är liksom inte värt mer engagemang än lite. Men alla unga som vill synas, som vill göra karriär, dem är det jävligt synd om, om nu inte heller deras låtar listas efter samma kriterier som de storas alster. Visst skall de storas komma först, men att bli utesluten, bortplockad och voidad ur listorna är väl ändå att ta i.

Ja nog om det. Inget jag gråter över alltså. Åtminstone inte idag.

Äldste sonen har namnsdag idag. Grattis liksom. Men vi firar väl egentligen inte namnsdagar här i huset. Men ett grattis kan man ju i alla fall kosta på sig.

Det är ändå Skärtorsdag. Dymmelonsdag, skärtorsdag och långfredag. Tokerier alltsammans. Men heja godiset. Det som blir kvar. Det som jag får äta upp.

Under-minus-tio-nätterna fortsätter. Jag längtar så mycket efter värme att jag bara kan flina åt det här. Man kan ju liksom inte bli sur. Vad tjänar det till? Istället får man beskåda eländet. Le och härda ut. Vår tid kommer. Kort och intensiv men bara vår egen är den sommaren. Ja och helt underbar. Elände är dessutom det bästa sättet att få medelmåttigheten (läs Svensk sommar) att höja sig över den där medelmåttigheten. Tro mig, det där vet jag allt om. Både eländet och medelmåttigheten.

Apropå medelmåttighet. Hawking skall vila bredvid Darwin och Newton. Populärkulturen har liksom segrat.  jag suckar. Nope inget fel på Hawking. Men av den digniteten har inte hans vetenskapliga insats varit. Det är synd om alla som jobbar i det tysta och har gjort betydligt större insatser. men populärkulturen når längre och längre ut på alla områden. Snart måste man vara snygg och sexig för att ens få finnas. Ja eller åtminstone populär. Boir avlivad annars. Grundskolementalitet i vuxenvärlden. Oj, är det så redan!? Varför har ingen talat om det för mig?

Städning här idag. Mitt jobb. Det är som bokföring. Man gör. Tänker inte. Funderar inte. Startar dammsugaren och kör. Har inget emot det alls. Bara jag får krypa in i Åkes värld igen efteråt.

Är det något jag har lärt mig av livet så är det att man skall undvika de där sockerbitarna som alla andra flugor är på. Det brukar finnas mycket socker kvar när alla flugor drar till nästa sockerbit. För det gör de alltid. Idag heter den AI sockerbiten. Igår IoT. Många är alltid experter inom det senaste. Stiger fram. Finns där. Ger intervjuerna. Ler ch ser seriösa ut på bilderna. Men allt av värde sker under den där ytan som presenteras där uppe. Fast märkligt är det. Tänk t.ex på “techbranchen”. När populariteten ökade blev helt plötsligt allt “tech”. Det som var tech förut blev förpassat till en osynlig lite obskyr bakgård som heter “deep tech”. Inte många besöker den. ja och hyllas mest den som drar in stört antal kronor i riskkapital. Att tjäna pengar? “Gammalt och förlegat serrö”. Man flinar.  Man kan stå där som en gammal gubbe och skrika att kejsaren saknar kläder tills man blir hes och tappar rösten utan att en endaste en kommer att lyssna. “Mossig” är man då såklart. “En bakåtsträvare”. En som inte tror på “den nya ekonomin”.  En som inte förstår hur underskott kan vara vinst. Hur i helvete man kan leva på det där röda siffrorna. Som har försökt.

Fast en fördel finns det såklart. Man skattar inte på röda siffror. Å andra sidan bidrar man inte så mycket till samhällsbygget heller.  “Man kan väl hyllas ändå”. Liksom.

Andra tider lär komma.  Hoppas man i alla fall. Har åtminstone gjort det förr. Flera gånger. ja och kejsaren står där lika naken varje gång. Fast jag tror det är en kejsarinna den här gången. Dags för tjejerna att kliva fram också där.

Hundrafemtiotusen för solpaneler på taket. Här är det  halva husets värde i en sådan satsning. I ett storstadsområde kanske fyra procent. Vem har lättast att få tillbaks investeringen? Vem har lättast att få kapital till investeringen? Sen skall vi inte snacka räntebidrag. Om fördelningen av de där bidragen jämkades mellan stad och landsbygd så skulle det hända saker. Men inte ens Moderater ojjar sig så förbaskat mycket över “bidrag” i det där fallet. Fast det handlar om förbannat mycket mer än de “bidrag” som går till de svaga. Det handlar om trettio miljarder. Som går till de rikaste. Ja egentligen till bankerna. Bankstöd också i goda tider. Galet.  Som jämförelse kan nämnas försvarsbudgeten som är på 48 miljarder.  Japp, och trettio miljarder är ungefär tre gånger så mycket pengar som betalas ut totalt under ett år  i socialbidrag i Sverige (siffror från 2016).

Landsbygdens problem är till stor del ett problem med bristen på kapital. Det finns bra ideer här ute också, det finns vilja. Utan kapital kan ändå inte ett skit realiseras. ja ni vet, “regnar det manna från himlen så har den fattige ingen sked”. man kan t.ex. titta på vindkraftsparkerna. Varför är det inte lokalt ägda? Lokalt finansierade. Det borde ju vara ypperliga affärssatsningar. Precis som vattenkraftverken varit det. Skogen. Gruvorna.  Det stavas K A P I T A L det där. Inte K O M P E T E N S. Bara genom tillgången på kapital kan landsbygden överleva. Ja och det får inte bli som Inlands innovation där nollorna fördelar pengarna till andra nollor (eller vänner). De borde nöja sig med att fördela nollor.

Fast landsbygden förresten. Sicket påhitt. Lägg ner.

Städning.

”Galen” skyskrapa planerades i Stockholm

Denna huskoloss på 40 våningar, där 5 000 människor skulle arbeta och 1 000 ha sin bostad, planerades i centrala Stockholm på 1920-talet. SvD:s titt i arkiven visar att löjtnant Thörnblads skyskrapeplan var en “snackis” i huvudstaden 1927.

Source: ”Galen” skyskrapa planerades i Stockholm