Inte lätt

Det kan inte vara lätt att vara rådjur den här vintern. En meter snö, ingen skare, möjligen bär det nedersta lagret snö lite. Det är lika synd om dem nu som de är hatade under sommaren när de äter upp knopparna på den finaste rosen. Det är ju som det är.

Såklart hittar dom de päron – över från julen –  jag slängde ut för ett tag sedan. Man får hoppas dom smakade gott.

Startup gör smarta hem enkla: ”Att saker kopplar upp sig ska vara naturligt”

Det ska vara lika lätt att koppla upp en pryl mot nätet som det är att koppla in en glödlampa, anser iot-företaget Clayster.

Source: Startup gör smarta hem enkla: ”Att saker kopplar upp sig ska vara naturligt”

Måndagsblues med vännerna

Det är måndag hos mig. Gissar att det är det hos er andra också. Men helt säker kan jag inte vara eftersom jag antagligen inte kommer att prata med någon idag heller. Ja med mig själv såklart och kanske med han/hon/det/gud. I båda fallen är det där rätt meningslösa konversationer. Han/hon/det/gud svarar inte och har aldrig gjort och vad jag själv svarar vet jag ju för det mesta redan innan jag frågat. Jag vill gärna ha svar som förvånar mig. Alltså som att “det är fredag idag”. Typ.

Men måndag. Alla mina källor tyder ändå på det. En låtsasarbetsvecka. Framför sig. En som antagligen blir för kort. Som alla andra före den.

Ni har väl inte missat att det är fettisdagen imorgon. En himmelsk dag. Liksom. Bättre än en födelsedag. Fast min semla får nog vänta till på onsdag. Tjugo spänn för en kaffe och en semla är vad plånboken tål. Det kunde ha varit sämre. Har definitivt varit.

Jag håller mig till min nya regel om lek på torsdag och fredag. Fast det blir en howto såklart. Råkar plocka bort all kod när jag är “klar”. Attans liksom. Men återskapar under en timme på söndagskvällen. Jag har alltid trott att det som “deletas” i Windows 10 hamnar i papperskorgen. Tydligen är det inte alltid så. Bra att veta liksom. Orkar inte fråga varför. Men borde kanske göra det. Sen kan man ju undra varför man trycker på delete på något man vill ha kvar. Tvångstankar möjligen. På väg mot slutet.  Eller, han/hon/det/gud förbjude, kanske undermedveten insikt om alltets dålighet.

Tittar på väderprognosen och noterar att det skall vara milt i tio dagar. Alltså under tio minus. Hurra. Jag vet inte om det beror på en ickeexisterande cirkulationspump eller på att jag sitter i det stora “kontoret” också under vintern, men januari och februari har sugit i sig mer pellets än vanligt det här året. Ja mer pellets är lika med mer pengar. Vilket alltså svider. Som ett getingstick ungefär.

Annars har det här med självcirkulation fungerat förbaskat bra faktiskt. Riktigt fascinerande. Man kan till och med höra suset i elementen, dock svagt, av det cirkulerande vattnet. Jo man hör mycket genom de dör elementen. Jag kan sitta på toaletten och höra att pelletsbrännaren är igång. Man hör när pellets faller ned i skålen nämligen. Tio meter rör emellan. Japp.

Läser att mindre än 1% av techinvesteringarna går till kvinnor. Dåligt kan man tycka. Men hur mycket tror ni går till företag utanför storstäderna. Till gruppen ocoola gubbar. Japp, mindre än en 1%  Ändå ryms både kvinnor och män i den där gruppen “ocoola gubbar”. Epitetet har på inget sätt med kön att göra. Det handlar om självinsikt.

Men snedfördelning såklart. Ja och det är som det är. Tror inte på stödåtgärder heller. Enligt min mening föder de pengarna bara organisationer som ofrågade för talan för de som inte behöver någon som för deras talan. Se på IoT Sweden t.ex. Sådant trams. Lägg ner. Ge pengarna till någon fattig. Ni vet gamlingar och sjukvård.

Revolutionerar mitt mailläsande idag genom att vända på sorteringsordningen. I alla år har jag haft de nya mailen sist. Nu ligger de först. Ovant. Men nytt. Fräscht rent utav. Alltid piggar det upp någon liten hjärncell det där också.

Elon Musk förresten. Det hyllas och slickas röv. Visst den store ledaren. En visionär av mått. Men alla ingenjörerna är mina hjältar. De som gör visionerna möjliga. Kollektivet. Nope, behöver inga fler onåbara gudar.

Fast nu tänker jag låta min vecka rulla igång. Japp, visst, en helt meningslös vecka. Låtsasjobb. Att hålla i kompetens. Till vilket pris som helst.  Med ett syfte som är oklart. Visst är det så. Men jag funderar inte så mycket på det där. Lägger sten på sten. Till det som får bli det det blir till slut.