Jodå, det går bra nu

Jodå. Det är söndag. Ny vecka. Ny tag. Sten på sten. Det går liksom bra nu. Inne i en andra andning liksom. Jobbar på. Bry mig inte så mycket. En release brukar annars sänka mig några dagar. Utmattningarnas utmattning. Kräva av mig att jag skall kravla mig upp igen. Men den här gången känns det inte så. Konstigt. Men bra. Men gott. Supergott. Tack! Liksom.

Helgen. Vilsam. Filmer. Läsa. Sova. Noll melodifestival. Bra liv. Jag är fortfarande förvånad att jag tycker det. Att jag verkligen gillar det där. Jag som aldrig släppte projekten förut. Aldrig. Förlåt barn. Jag måste ha varit en värdelös far.

Musik på nu. Högt. Nickelback. Pumpar på. Utan musik dog jag. På fläcken. Svårare än så är det inte.

Tittar man ut genom fönstret idag så skriker allt inom en “iväg till närmaste backe och kasta dig ut”. Det är gnistrande vacker. Riktig vinter. Blå himmel. Tolv grader kallt. Snö. Men inte lyssnar man inte. Man har det där nära sig hela tiden. Kan ge sig iväg till en backe när man vill. Det är som när man bodde i Täby. Konserterna haglade över en. Det fanns alltid en till att gå på. Nästa vecka. Nästa månad. Så man gick aldrig. Nu trettio mil bort är det lättare att beställa de där biljetterna. Ja när man har råd. Det var alltså ett tag sedan. Men när man hade det.  Antagligen hade det varit detsamma med skidbackarna. Eller inte. Vad vet man.

Sugen på att göra musik igen. Men sover alltså bort helgerna. Dessutom är studion kall. Jävligt kall. Det är liksom inte läge att hoppa in där hursomhelst. Tanken var nog att flytta in grejerna in hit till låtsaskontoret men det har inte blivit av. Nu kan det lika bra vänta tills det blir varmare. Det är faktiskt inte så förbannat långt kvar. Se där. Lite hopp. Hoppsan. Liksom.

Ähhh…  nu tar vi tag i en sten. Det ligger flera här som skall läggas uppe på andra stenar. Liksom.

Senast lästa bok

Svekets offer av Set Mattsson

Jag antar att Set Matssons böcker (skall) kategoriseras som deckare. Jodå. Det finns oftast både ond bråd död med och javisst, poliser. Är det inte där någonstans som en deckare definieras.

Men…

Man läser inte Set Mattsons böcker för att de är deckare. Åtminstone inte jag, inte K heller. Nej det är människorna, vad de ser och vad de upplever i en annan tid som är behållningen. Lägger man därtill att researchen är mer än utomordentlig så förstår var och en att det här är böcker som lämnar något kvar i huvudet efter att de är utlästa. Som man älskar. Varje detalj tycks mig nämligen vara noggrant planerad, undersökt och iscensatt. Man anar det jobb som ligger bakom varje gatubeskrivning, varje cafébesök, varje biltur. Inget är lämnat till slumpen eller lättjan nämligen.

Jodå, jag kanske blir lurad. Jag känner varken Malmö av idag eller Malmö i efterkrigstid, där den här boken utspelar sig. Men det känns trovärdigt, Jag köper beskrivningarna och historien. Det räcker för mig.

Så slutsats?

Ja LÄS! Set har definitivt blivit en av favoritförfattarna här i huset. Ja och som jag skryter (och har skrutit) om denne författare så borde förlaget skicka recensionsex. framöver.

Alla andra böcker jag läst finns här.