Senast lästa bok

Döden på en blek häst av Amanda Hellberg

Alltså hur bra kan en bok vara? Ja Amandas första bok är kanonbra. Det här är den andra och den är ännu bättre. Just nu läser jag den tredje och K säger att den är ännu, alltså ÄNNU bättre.  Jag är benägen att hålla med efter att ha läst några inledande kapitel. Ja jävlar. Hur skall detta sluta. Gillar Maja Grå och hennes värld så in i helvete.

Ja jag fick mardrömmar efter den här boken. Vaknade kallsvettig. Vågade nästan inte gå upp på toaletten för att jag befann mig kvar i den där hemska drömvärlden. Det finns nämligen något suggestivt som drar in en i alla  de här böckerna. Ja och jag gillar. MYCKET. Mardrömmarna är ett billigt pris för att få ynnesten att läsa det här.  Det här är det bästa jag läst i år. Definitivt.

Alla författare bävar för att skriva sexscener. Jag vill härmed utropa den sexscen som finns i den här boken som den bästa som någonsin skrivits. Det är verkligen inte illa pinkat. Ja om man nu får uttrycka sig så vulgärt i sammanhanget.

LÄS! LÄS! LÄS! LÄS!    NU!!!

Andra böcker jag läst finns här.

Adventstider

O-glödgad. Ännu så länge. Det får bli efter maten. Middagen som herrskapen sa. Kvällsmaten som vi fortfarande säger. Oftast. Åtminstone jag.  Årsglögg. En årlig eftergift. Indiska smaker i år sägs det i pamfletterna. Jag har aldrig  varit där. I Indien. Så jag lär inte kunna avgöra. Men å andra sidan kan inte de som varit där avgöra det heller. Åtminstone de flesta. En del såklart. Hur som helst tycker jag om när man bjuder in världen in till det traditionella. Tänker på Dinesh med familj i New Delhi och på världens tak. Vi som blivit vänner trotts alla dessa mil (och år) mellan oss.

Precis inkommen efter att ha varit ute och satt upp ljusslingor. Iskalla vindar såklart. Det hör till det där jobbet. Iskylan som letar sig in innanför kläder och in under skinn. Den finns där bara för att man skall tycka det är skönt och härligt att komma in i värmen igen. Tänk så vist det är ordnat ändå.  Några dagar efter trettondagen står man där igen och skall ner med allt igen. Då vidtar längtan efter sommar och sol med Vasaloppssöndag som milstolpen fram till hoppet. Det gäller att överleva Januari och Februari. Mars, i alla fall efter Vasaloppssöndagen brukar fungera. Fast det är långt i Januari till den första maskrosen.

Annars vila, vila, vila och inte mycket mer än vila den här helgen. Det har inte varit någon hejd på vilsamheterna. Men ibland är det ett måste. Det är bara så.

Men jultider. Det finns mycket jag gillar med julen. Att vara tillsammans, mer vila, äta gott , kanske spela ett spel tillsammans, se en gammal långfilm eller två. Det behövs inte mycket mer. Lite juldepression på det så. Den hör till. Brukar alltid bli lite nedstämd under julen. Njuter som vanligt lite i att vara där i det blå. Man får ge sig hän.

Fast det jag längtar mest efter just nu är musik. Uppevarao innebär brist på musik. Här nere på kontoret går däremot musiken jämt. Men båda lägena behövs. Men såhär på söndagen när den anglosaxisk låtsasarbetsveckan börjar så är min musiktörst densamma som vätskesuget efter en lång ökenvandring. Jodå. Så låt tonerna ljuda. Mer jul, mer jul.