@Mark_Levengood

Mark Levengood finns på riktigt. Eller finns troligen på riktigt skall jag säga. Jag har sett saker som sett ut som tomtar och troll och spöken förut minsann. Ja och Mick Jagger… Är alltså inte helt trovärdig ens när jag själv ser saker tydligt och klart med egna ögon. Men personen där framför mig sägs i alla fall verkligen vara Mark Levengood och han ser ut som honom också. Jag sitter bara någon meter ifrån. Närmare originalet går det inte att komma om personen där utan hår nu inte ändå skulle vara självaste Mark själv. I alla fall kan man inte veta säkert utan att slicka på honom. Ja och med så mycket folk…

Det är vår lokala företagarorganisation som bjuder in till lunchföreläsning. K och jag far ner. Grodan tycker vi skall inspireras.  Även skogsbor och låtsasjobbare kan behöva det. Det är alltså en officiell tillställning. Sittande publik. Fullsatt. Just det kan ju ses som ännu ett tecken på att det verkligen är han i egen hög person som står där. Men jag vågar tro att alla i den fulla salongen inte heller träffat Mark tidigare så de kan vara lika förda bakom ljuset av bedragaren som jag. Lik originalet och finlandssvensktalande förvisso. Säker är jag inte.

Han kommer lite sent. Problem med tåg. Tar taxi från Gävle. Men imponerar storeligt genom att bara komma in, gå upp på scenen, dra igång en timmes ståuppa. Ett proffs alltså. Man blir imponerad av sådant. Men trotts att jag sitter på första raden så finns det en glasruta mellan oss. Han och hans värld är så oändligt långt bort från den en  vanlig ocool gubbe som jag lever i. Det är jag som ser honom, han ser inte mig, kommer aldrig att göra det. Ja och jag vet att han och alla andra kändisar ständigt är ansatta. Alla skall äga en bit av dem. De måste skydda sig. De lever i en värld där en sådan som jag skulle gå under. Men jag har ändå svårt för den där distansen. Jag skulle inte kunna låta bli ett “tjena” till Kungen om vi hamnade i samma rum. Prata lite om hur det är med prostatan och livet för övrigt. Därför att jag är intresserad av människor. Inte skalen. Ja och någonstans är också Kungen och Mark bara vanliga ocoola människor.

Ja ett proffs är han, levererar såklart. Man skrattar. Det serveras en del djupsinnigheter. En kvinna bredvid mig hummar till allt med stark medkänsla. Ja och mer sympatisk än Mark Levengood kan man väl knappast bli. Eller kan man det? Så när vi drar oss ut mot utgången så är det såklart med en god känsla i magen. Jo jag hade velat säga till honom att också jag har födelsedag den 2’a November. Mark hade fattat såklart.Fast sen hade han ju undrat varför i helvete jag talade om det. Ja och den undran hade han ju därför såklart helt rätt i. Vi hamnar inte på samma fester den 2/11. Kön växer framför honom. Selifie-folket skall ha sitt. Jag snor åt mig en till reklampenna, funderar på en till bulle – det är ju ändå kanelbullens dag – men avstår. KARAKTÄR! Hastar ut istället. Vi har bråttom. K börjar jobba om fyrtio minuter. Bilen vill såklart inte starta. Det blir allt svårare.  Det tar ett tags cheeeeeeekande – säkert fem minuter – innan den brummar igång. Ja sen är det bara att gasa allt som går och allt man törs med dålig fjädring, bussningar och stötdämpare. Tre minuter innan K skall öppna biblioteket är vi hemma. Inspirerade? Javisst. Fortfarande inte helt säker på att det var den riktige Mark Levengood vi såg.