Jodå, det levs här på kullen fortfarande. Skrivs görs det bara när det känns någorlunda skoj att göra så. Ibland tar det en stund innan den känslan infinner sig. Andra gånger är den där känslan där redan i duschen. Idag nu innan jag ger upp för dan alltså.
Varannan vecka gör jag desperata försök att få något i soptunnan. Ja till sophämtningen. Förra gången levererade vi en plastpåse. Den här gången lyckades vi få till två. Vi är helt enkelt inga stora sopproducenter. Möjligen gäller det alla skuldsanerande. Men avgiften erlägger vi såklart solidariskt med alla andra.
Men sten på sten idag. Det är ju ändå så de flesta dagar ser ut. Man har sällan sådär roligt som man hade förut när man kunde leka lite ibland. Fast somliga anser säkert att jag leker hela tiden såklart. Det och hur man ser på det beror givetvis på var man står. Olika perspektiv ger nästan alltid olika slutsatser och “ett” är väl dessutom sällan bara “ett”. Man vet ju det. Försöker låta bli att döma. Men kan såklart inte låta bli att tycka. Men åtminstone med insikten om att man tycker fel ganska ofta.
Times Square rullar fortfarande här. Men så mycket människor det finns… Alla med en historia och ett liv. Jag älskar det. Ja och deras historier rullas upp i mitt huvud. Alltid. Det där är också mitt nöje i tunnelbanevagnar och på bussar i Stockholm. Jag skulle kunna åka i veckor och bara iaktta. Det är som bra filmer. Nu New York alltså. Fungerar i brist på verkliga utflykter. Perfekt för att inte bli uttråkad. Ungefär som att ha ett fönster ut mot en värld där människor rör sig och inte bara ha skog och skog och skog som jag normalt har utanför fönstret. Nej då, inget fel på skog. Den har sitt. Men ombyte förnöjer.
Fast tittar man på de där bilderna från Manhattan och försöker hitta ett träd eller en växt så får man titta förbannat noga. Det känns lite otäckt på något sätt. Hårda ytor överallt. Fast roligt ställe å andra sidan. Man fattar ju att det kan hända saker i en sådan stor stad. Allt är möjligt liksom och de bästa finns där. Nope, de gör de inte i Los. Ja och jo då. Jag är medräknad.
Hamnade i ett reportage om Sevilla idag i en tidning. K och jag hamnade där av ren nödvändighet. Den fyrfiliga vägen gick helt enkelt rakt in i stan och det fanns inget sätt att ta sig ur trafikströmmen. Så på den bara. Vi var på väg till Gibraltar i hyrbil från Portugal men var nu alltså där i stan. GPS’s tog oss några varv genom exakt samma kvarter, horkvarter och sen förbi katedralen, tre vändor tror jag det blev innan vi tog oss ut igen. De bedagade kvinnorna trodde väl vi var kunder där vid andra varvet. Tittade lite extra. K duckade. Någonstans att parkera för att ta oss en titt på katedralen fann vi aldrig. Så efter det tredje varvet drog vi vidare. En dag skall vi åka dit igen. Fanns visst gott öl där enligt reportaget. Ja ch annat. Vackra gränder såg vi gott om i alla fall.
Fast nu så. Min dag är slut här. Har en dag imorgon också. Man hoppas. Också den på låtsas såklart. Allt är på låtsas.