En Hudiksvalls-resa avklarad och därmed har den transformerad till ett minne. Det är bara nu och minnen till slut. Fast kanske skall man minnas framtiden också, det är ändå dit bort och där visionerna kikar in. Ja och minnet, detta nya, innehåller en cappuccino med en princessbakelse – fortfarande en obeskrivlig onödig lyxighet – ett fall nedför en trapp som mörbultar mig men inte dödar mig, hur är det, allt som inte dödar en stärker en. Men minnet är också Hälsinglands museum. En utställning som heter Metanoia med träfigurer av Ya?am ?a?mazer. Fantastiskt. Att kunna ge liv åt död materia, i det här fallet trä, är väl en magisk förmåga.En programmerare och elektroniksnubbe som jag har liksom inget att sätta emot där.
Ja jag älskar i alla fall de där figurerna direkt. De är så enkla att ta till sig. Är enkla att förstå också för en vanlig människa som jag. Ja och de skapar känslor inom en. Starka känslor. Ja och förundran över hur en klänning kring en kvinnokropp som följer kroppen följsamt och mjukt och slutar i några veck nere vid golvet kan ge illusionen av att vara av tyg när den egentligen är helt igenom av trä.
Lyfts upp några meter. Tack Täppas. Tänk att en helblind skall kunna bidra med saker till en halvblind och en som ser allt.
Men sen hem såklart. Köper lite majsbröd. Är man en redneck så är man. Det kan inte hjälpas liksom. Det ÄR gott.
