Det är gott

Man är ut i världen en tur. Ser riktiga människor. Jodå. Det händer inte så ofta. Men ibland så. Som idag alltså. Jag får rent av fira tilldragelsen vid hemkomsten med ett glas apelsinsaft och några kex. Det är oftast den nivån det handlar om här. Man skall liksom inte överdriva. Rätt nöjd faktiskt. Speciellt med att ha fått sett annat än Times Square och skog en dag.

Men livet är väl som en näve kex och ett glas saft. Man drömmer om dyr whisky och Italienska bakverk men det blir ändå för det mesta just saft och torra lågpriskex man får sig tilldelade. Ja och då har man tur. Det gäller att förstå det. Att vanlig vardag är en vinstlott.

Mer av min musik är på väg upp på Spotify och Itunes etc. Endera dan skall väl det mesta vara där igen. Just det där glädjer mig förbannat mycket. Saker som är gjorda för att lyssnas på skall såklart inte ligga undangömda på en undanskymd del av en hårddisks filstruktur. Ligga där i en ettorna och nollornas fjättrade tystnad. Nej musik skall spelas. Delas. Höras. Sen förstår jag såklart att det där inte är någon stor tilldragelse för någon annan att musik av Åke Hedman finns där. Men det är såklart OK det också för mig. Man kan göra saker för att man vill göra dem eller man kan göra saker för att andra vill att man skall göra dem eller ännu värre göra saker som man tror andra kommer att vilja ha och som man gör för att de skall vilja ha dem.  Man väljer själv. Om man vill vara sann eller falsk. Inget val är fel. Bara val. Ja och jag ville göra de där låtarna. Älskade det.

Fast nu, klockan närmar sig elva, det är inte stor ide att dra igång något.  Boken som tagit mig in i sömnen de senaste dygnen gav jag upp i går. Det händer sällan, men ibland orkar jag inte med dem. Här var det språket som brast. Ja märker en klåpare som jag att det gör det, ja då brister det verkligen. En särskrivnings fascist skulle delas upp i atomer med en enorm smäll om hen fick boken i sin hand. Fast det är en struntsak just här. Synd. Plotten är bra. Men undanlagd alltså.  Men är man nu gift med en bibliotekarie så ligger det såklart redan en ny bok och väntar där på nattduksbordet för kvällens invaggande in i sömnens rike.

Japp, dags att ge upp. Imorgon är en annan dag. Kanske.