Categories
Swedish

Undkom björnattack genom att hoppa mellan träd | SVT Nyheter

Source: Undkom björnattack genom att hoppa mellan träd | SVT Nyheter

Categories
Betraktelser & Berättelse

Min tur

Att bli medlem i Fiber Optic Valley just nu kanske är lite optimistiskt. Tanken är alltså att få nytta av det 2021. Men varför inte liksom. Smida medan järnet är varmt och allt det där. Nu finns det ju tid för sådant. De flesta nätverk är bra nätverk. Speciellt om man sitter långt ute i hemskaste och djupaste skogen som jag gör.

Frank slänger iväg en heads up för de den här sidan. På farsi efter vad jag förstår, det vi kallar persiska. Ser annorlunda ut. Milt sagt. Skoj tycker jag. Hur saker sprider sig är fascinerande. Om andra satsar på USA så satsar jag på resten av världen. Ja på den varma delen. Man skulle ju kunna säga så om man hade någon att säga det till. Men det har man såklart inte. Då skriver man det i bloggen. Det är lite som att prata med sig själv. Ett tecken gott som något på en inledande galenskap.

I Venice (japp vi pratar LA) håller de plus trettio graderna i sig. Ja jävlar. Jag upprepar. Varför bor man här för? I kallhelvetet. Fast idag inte så farligt faktiskt. Regn. Bra väder. Ingen jävlel längta ut. Man sitter inne. Gör nytta i bäst fall.

Jag borde väl ta tag i alla de där sommarprogrammen som är kvar igen.  Men ibland är man liksom inte hugad. Vill inte höra. Men snart. Antar att jag delar med mig om vad jag tycker här på bloggen antingen någon vill höra eller inte. Det fina med en blogg. Det är bara att “prata” på. Man är svårstoppad.

Fast nu skiter vi i det här en stund. Gör annat. Nyttigheter. Innan kvällsmaten. Den det är min tur att fixa.

 

Categories
Swedish

Sveriges senaste klimatkatastrof – Stockholmsinitiativet – Klimatupplysningen

Med hänvisning Den sämsta sommarhettan på 155 år som valsade runt igår. 1967-1969 då?

På grund av den otroligt sent ankomna sommaren blev sådden väldigt försenad. Och mycket av skörden blev sedan förstörd under ”halshuggarnatten” den 2:a september 1867 då det var 7-8 minusgrader i stora delar av Norrland. Under hösten 1867 begär man nödhjälp till Norrland. Pengar samlades in från övriga Europa och från de delar av Sverige som inte drabbats av svält. Det blev sedan en kamp mot klockan att skeppa säd till Norrland innan hamnarna frusit igen. Bara hälften av hjälpen hann skeppas.

Source: Sveriges senaste klimatkatastrof – Stockholmsinitiativet – Klimatupplysningen

Categories
Betraktelser & Berättelse

Ogirigt

Det är alltid svårt med relationer och människor.  Så när Wikipedia vill ha länkar till licenserna för grafiken i VSCP logon så kontaktar jag Tim i Danmark som jag en gång köpt det “tjocka biet” av för att användas icke-kommersiellt. Ja VSCP är ju ett ickekommersiellt projekt, Wikipedia med. Det måste man väl säga. Men det tycker inte Tim. Eftersom loggan används på en sida som länkar till VSCP sidan så är det kommersiellt. Suck liksom. Någon slags Dansk logik kanske eller bara vanlig simpel girighet.

Hursomhelst, för att slippa vidare diskussioner ritar jag en egen logga. End of discussion liksom. Ja och den får i alla fall godkänt tycker jag eftersom det här är fösta gången någonsin jag ritar något dylikt i ett ritprogram. MIT licens. Vem som helst kan göra vad de vill med den här bilden. Ogirigt.

Här regnar det. Programmerarväder. Härligt!

Höst också. Eller sensommar. Eller början på hösten. Kalla det vad ni vill. Det som varit härligt med den här tiden varje år har alltid varit att nya projekt startats. Ofta samlas man i nya konstellationer och skall jobba som idioter för att realisera något under ett år. Jag har älskat det där. Projekten. Åtminstone det flesta. Visst, kanske inte de där söndagarna och lördagarna man åkte till jobbet för att hinna “klart”. Inte de där nätterna när man satt kvar och bara körde vidare heller. Inte när dåliga projektledare och chefer sa “jobba på nu det måste bli klart till på fredag” och själva gick hem klockan fem. Nej men själva grejen. Att bygga något från grunden. Göra det med andra. Göra det så bra som det bara går.

Det som är det fina med ett projektteam är att alla gör den där grejen de är bra på. Alltså det förekommer inte att en programmerare sitter och gör en logo som jag gjorde i går. Man lämnar över det till någon som kan. Som gör det perfekt och bra och med full energi. Samma sak med andra delmoment i projektet också. Det blir – i alla fall när det fungerar – full fart i alla moment. För när man gjort sin grej och är helt slut och trött på grejerna så att man håller på att spy så tar någon annan över som definitivt inte är det utan istället är sugen till110% på att få köra sin grej.

Jag mins nätter när alla från chefer och nedåt står i stationer och skruvar ihop enheter som skall iväg nästa dag. Hur någon åker iväg och köper pizza klockan tio på kvällen. Hur småtimmarna kryper närmare. Men hur man till slut skickar iväg grejerna på morgonen utan en enda timmes sömn i kroppen. Ja dagar före demos har väl varit sådär också. Då när inget fungerar. Att få till det, få det att fungera eller få till det där extra. Jag har älskat det där. Verkligen.

Naturligtvis är det inte samma sak att sitta själv.  Tyvärr. Då jobbar man på. Lägger sten på sten. Den eviga cirkelns väg. Ja i bäst fall en spiral.

Ja ja. Så kan det vara. Det är tisdag ändå. Mycket vecka kvar. Det kan man gilla. Borde gå att hinna med ett och annat alltså med lite tur.