Categories
Day: 28 August 2017
Categories
Nytt från Sturesson
Categories
Födelsedag
VSCP fyller sjutton år idag. Jag antar att man skulle kunna uttrycka det såhär
En besatt som kör ett projekt till framgång kommer att hyllas som en hjälte, en besatt som kör ett projekt utan att nå framgång kommer att ses som en dåre.
Ja och sjutton års jobb för att realisera något måste väl ses som en besatthet. Alltså kan man bara låta historien ge svar om hur den där domen, dåre kontra hjälte, till slut blir för VSCP. Ja och över mig.
Men besattheten behövs för att slutföra de flesta projekt. Det vet gitarrvirtuosen, det vet romanskrivaren, det vet simmaren, ja alla som någonsin velat något väldigt mycket. Ja och alla de här utom ett fåtal, de som verkligen snabbt når framgång, som upphöjs, bärs av andra, vet också att utan den där besattheten går det inte. Gitarrvirtuosen sätter sig inte sina tre timmar varje dag för att öva, romanskrivaren skriver inte sina fem sidor om dan eller korrekturläser sitt manuskript för 87’e gången, simmaren går inte upp klockan halv fem och tränar sina vändor innan simhallen öppnar och återvänder igen på kvällen. Det krävs galningar för det där. Det går inte annars.
Men såklart, vore det stundtals inte roligt så vore det inte värt det heller. Jodå, de där små stunderna, kanske några promille av den totala tiden man lägger ner, är faktiskt de som bär hela den där besattheten att nå fram till den där visionen, eller snarare realiserandet av den, det där målet man har med sitt “projekt”. Det som ingen förstår. Som det inte ens är någon ide att försöka få någon att förstå.
Så idag, sjutton år, besatthet, så jävla många timmar, så mycket liv som gått åt till det här. Kanske till ingen nytta alls. Fast kanske spelar inte det någon roll egentligen. Kanske finns det inte ens något val för sådan som oss. Vi måste göra det här vi gör. Ja och de flesta av oss blir inte ens ett kommatecken i den nedtecknade historieskrivningen. Det hjälper inte ändå. Vi kör på ett år till.
Så
Flyg lilla humla flyg.
Categories
Senast lästa bok
1968 av Jan Guillou (Adlibris här)
Ni som följer min blogg vet att jag har verkligen gillat den här serien av Jan Guillou. VERKLIGEN GILLAR! Jan har ett sätt att vända på perspektiven som får ens tankar att åka med i en hissnande berg och dalbana där man lär sig se sker från nya perspektiv. Det där har också funnits som en del i de tidigare böckerna men inte in den förra boken till min stora besvikelse. Nu är det tyvärr samma sak i den här. Det blir ingen tankarnas berg och dalbana som jag såklart hoppats på.
Men boken är såklart läsvärd ändå. Kärlekshistorien med Gertrud i det Tyska kolområdet kommer jag alltid att bära med mig. Det underbara återseendet där någonstans i mitten med kompisen och journalisten E är ett härligt litterärt grepp som sätter myror i huvudet på läsaren om vem som är vem och som det här handlar om egentligen.
Men 1968,,, Jag var tolv år då. Bodde ute på landet i en liten by där USA var vackra bilar, bra film och musik och Vietnam var långt borta. Japp en naiv värld. Antar att det inte heller är förvånande att en tolvårings värld såg ut så. Men 1968 är inget viktigt år i mitt liv helt enkelt. Jo jo jo, jag fattar ju att det är det för så många andra, för samhället, för utvecklingen, men alltså inte för mig. Jag har därför svårt med allt “vänstertjosan i den här boken”. Alla diskussioner. Ja och det är mycket politisk diskussion i den här boken. Så tröttande ibland att man får skumma en sida eller en halv. Men kanske är de här avsnitten helt underbara för dem som var med. Underbart eftersom allt det där i mycket var lika naivt som tolvåringens världsbild där ingen ondska fanns.
Ja läs den säger jag. Speciellt om du har en relation till den här tiden. Besviken är jag inte. Det är en läsvärd och bra bok. Men de eviga diskussionerna kunde kanske ha kortats en del även om jag såklart fattar att det antagligen var precis sådär långrandigt och rätt/fel som det var.
Andra böcker jag läst finns här.