Ja man flinar… men borde kanske gråta åt eländet till artikelmakeri.
– Nästan alla kör Java eller Dotnetspråk numera. Det finns fortfarande C++-kodare i till exempel finansföretag, men de är på väg att försvinna.
Source: Här är de döda språken som du bör fly från illa kvickt – Computer Sweden
“Äntligen fredag” ropas det över hela landet gissar jag. För mig gör dan inte speciell stor skillnad. Inte annat då än filtajm mot kvällen, japp, och längtan efter den gröna IKEA-soffan. Men för övrigt då. Det får tugga på. Fast nu för tiden “jobbar” jag väldigt sällan lördagar, söndagar (jo kvällar). Det var standard tidigare med helgjobb. Tid en bristvara. Ja, det gäller ju nu med men man har väl lugnat ner sig. Eller blivit slö. Eller nått. Gett upp lite kanske. Förlorat. Insett det meningslösa.
Fjorton grader ute, fåglarna sjunger, gräset växer. Ja tametusan om inte gräsklipparen måste fram nästa vecka. Oklart hur jag skall kunna dra igång den i mitt nuvarande tillstånd. Ja, det var svårt tidigare. Försök själv skall ni se med en ond axel och en gammal maskin.
Folket som byggde landet börjar väl längta ut till stugor och båtar nu vid de här laget. Om en månad är de alla där. Nästan. För många den tid som gör livet värt att ens leva. Japp, jag unnar människorna det där. Verkligen. Tiden före brukar dock vanligtvis vara hektisk. Det är så mycket som skall vara klart och avklarat till sommaren. Ibland kan den här tiden bli en helt galen tid där alla kör på som just galningar och inte hinner njuta av det som är fint och härligt med årstiden. Jodå, har nog varit där själv större delen av livet. Men i år blir det annat. Jag skall sänka farten lite. Förra året höll jag på att ramla ihop dan före ledigheten. Det fanns inga krafter kvar men jag ville ha alla papper i ordning innan jag tog ledigt. Orkade precis. Det var skönt han jag tänka innan jag föll ihop och somnade där på soffan. En skön ledighet blev det. Fast vi hade inte råd att göra så mycket såklart.
Hundra ringklämmor är hårt åtskruvade på armen strax under axeln. Det känns så. Det är kanske en bra känsla. Hur som helst ligger armen mest på musen under dagarna. Kan flyttas med vänstern. Så fungerade det också före operation. Kan man leva med det? Ja, tydligen.
Ja, man får väl ta tag i dan. En kopp kaffe har dykt upp här bredvid mig. Har börjat vänja mig vid morgonkoppen igen. Onödigt egentligen. Men som det är. Låter fredagen ha sin början.
