“Kyla, vik hädan…”

Kyla, vik hädan” utropar jag sen går jag ett varv kring huset, ser sur ut, fryser så in i helvete, och förbannar ickevärmen här i mellansverige. Så länge kan man dock inte vandra omkring där ute protesterandes. Det är verkligen kallt. Två och en halv Celsius. Så jag (och katten)  går, jag fortfarande svärande, in i huset igen och fortsätter sura där. Där håller vi oss nu tills det blir varmare.

Den första pizzan.

Den 15’e maj 1977 öppnade man den första pizzerian i vårt område. Inte i Edsbyn såklart men i den större orten Bollnäs, tre mil bort. Den populäraste pizzan var Cappricciosa men det hade folk svårt att uttala så man bestämde sig för att kalla den “Bollnäspizza”.

Jag låg i lumpen då. Muckade först i december om jag mins rätt. Men min första pizza lär ha inmundigats där någon gång 1978. Konstigt nog intogs inga sådana av grabbgänget på stabsfartyget Visborg varesig i Hårsfjärden, Karlskrona eller i någon av de hamnar vi besökte. Eller också minns jag helt enkelt fel.

Vi åkte ofta till Bollnäs. De sålde nämligen en hamburgerbricka. Två små hamburgare med strips och milkshake. Nymodigheter det också. Korv med mos i alla dess former hade varit grejen under alla år. Specialare min favorit. Grillad korv, bröd och mos. Aromat såklart. Dill. Grillkrydda. Ja det fanns bara en. Aromatens glutamat har väl inte gjort min hjärna mindre skadad än den var innan Aromat introducerades.  Jag gissar att det när den där pizzerian startades så fanns redan den där hamburgerbrickan i Edsbyn också. Det spred sig det som sålde. När det kom en pizzeria till “byn” har jag ingen aning om. Min vita Volvo Amazon kunde vägen till Bollnäs helt själv. Där låg nämligen systemet också. I Edsbyn fanns bara ett utlämningsställe i källaren under färgaffären.

Bensinen var billig och vi åkte gärna. Ragga brudar i Bollnäs var ingen stor ide. I alla fall inte om man inte hade en amerikanare eller annan fin bil. Vi var liksom lantisar. Dög inte. Fick hålla oss i Edsbyn, ja möjligen Alfta, som låg närmare.

Ja den där pizzauppgiften kommer från Hela Hälsinglands helgbilaga Helga. Artikeln öppnar upp minnesluckorna så att minnen forsar ut.  Fast ändå. Det där var “då” såklart. Man lever i “nu”, nu. Det finns säkert vissa som tycker att den där pizzerian borde bevarats som ett viktigt minnesmärke över en tid, ja Huberts korvkiosk också. Med en balsamerad Hubert i. Som man kunde tillbedja. Men jag tillhör inte de där hålla kvar personerna och miljöerna. Jodå, det är bra att det finns sådan också, men det där hålla kvar och fokusera bakåt måste vägas upp med att gå framåt och inte titta bakåt. Man kommer ändå inte undan att allt man bygger nytt bygger på det som byggts före.

Ja och hur smakade den där första pizzan då? Det minns jag inte. Men antagligen jävligt gott. Man åt allt med stor aptit på den tiden. Men vad jag minns blev det inget återbesök på den där pizzerian innan jag drog från trakten för gott ett år senare. Så så jävla märkvärdig var en väl ändå inte då den där pizzan.

ps Korven lever kvar här i huset under Valborg. Då äter vi nämligen korv med bröd, gurksallad och sköljer ner det hela med Fanta. Vi har gjort det där många år nu med några få undantag. Korven är såklart en vegetarisk variant numera dock. ds