Påskmust och frihet

Vägen mot Nyby.

Jodå, jag sitter här och jobbar. Har flytet. Men klockan har passerat elva med en hel del minuter och det är väl därför dags också för mig att inse att påsk, japp, det är det här och från och med nu, också för mig. Ge sig alltså. Ge sig med förhoppning att flytet kvarstår på måndagkväll när man är tillbaks här igen. Utvilad då förhoppningsvis utan att vara helt förslöad. Nu huvudvärk. Ovan koncentrationsövningarna kanske. Det var några veckor jag var inne i det där flytet med den intensitet som den tog tag i mig ikväll. Härligt när det bara flödar på. The force är det ju liksom. Där inne kan man åstadkomma vad som helst.

Jodå, påskmust har runnit nedför min hals. En del godis har tuggats på också. Finns således inget att klaga på.

Den gamle “jag” skulle såklart ha jobbat imorgon. Men nu har jag blivit en slöare person. Sover nog ut imorgon istället, intar soffan med bok efter frukost. Skitväder skall det bli. Vad annat att göra liksom.

Men nu ge sig alltså. Hulken skall få sig en säck eller två, jag skall stappla upp för trapporna och sen läsa god bok tills jag somnar. Något som torde inträffa ganska snart efter sänggående idag känns det som.  Jag får önska alla som läser den här av högre makter förbannade bloggen, en riktigt glad och skön påsk. Skit i Jesus Gud och hela faderullan nu i helgen. Bry er om varandra. Må lite gott. Skippa alla måsten. Vi är alla födda fria. Behöver inte sätta på oss en enda boja.  Njut av att  just du är en av de som faktiskt lever. Lever i ett fritt land.

Bitter?

Värre är det med folk som mejlar och blandar ihop rättmätig vrede med bitterhet.
Det tycks vara mycket populärt.
Går man lite loss om knäfallet och tramset runt kungafamiljen då får man läsa att man är bitter.
Jag är fan ta mej inte bitter. Förbannad, ja, men aldrig bitter, har aldrig varit.
Bitterhet är en lyx man inte har råd med.
Bitterhet är att skylla ifrån sej på annat och andra.
Man har ansvar för sitt liv.
Det är djävligt slappt och drygt att kalla andra för bittra.

Bättre kan det inte sägas. Ulf Lundell sa det.

Så firar branschprofilerna påsk

OJ! Jag måste verkligen skärpa mig med mina helger.

därför blir det fullt fokus på nära och kära under långhelgen

Gäller väl iof här också, men ett sömnigt fokus. Sen i bästa fall tar jag mig igenom en bok. Ja troligen inte ens en faktiskt eftersom jag läser all text och inte bara tittar på bilderna. Och nej, jag tänker varken yoga, jogga eller rida. Skiter nog i lammsteken och vinet också. Ja planeringen med…Till och med släkten går bort och vänner… ja, nåja…

Antagligen därför de här människorna är lyckade och jag bara en kuf ute på landet. Jag börjar fatta. Lite sent påkommet i livet dock för att göra ändring. Synd. Man borde ha kommit på det här tidigare.

Men rolig läsning för en landsortsbo är det ändå. Fast lite trött blev jag allt. Så många måsten…

därför blir det fullt fokus på nära och kära under långhelgen

Source: Så firar branschprofilerna påsk | Realtid.se – Kapitalmarknad, finansiering, strategiarbete & fondförvaltning

Dammsugarmunstycken

Alltså, dammsugarmunstycken. Varför sitter det en borste fram på dem? Jo jag vet att man kan fälla bort den, men när den är framme. Men vafan liksom, man skjuter ju bara skräpet framför sig. Vore det inte vettigare om borsten satt där insuget är. Alltså man för den framåt, skräp samlas upp av borsten och sugs in, man för den bakåt, skräp samlas i borsten och sugs in.  Ja istället för att skjutsa brödsmulorna framför sig. Då kan man ju lika gärna vandra omkring med en sop. Sopa ihop och dammsuga upp högen efteråt. Ja eller skippa dammsugaren helt och hållet och skyffla upp.

Skall man behöva tillverka ett eget dammsugarmunstycke också? Ett som fungerar.

Fast ännu bättre. En högupplöst kamera i taket. Hamnar det en smula på golvet eller uppstår ett dammlager så vips så är en liten snabb grej, stor som en mus, där och fixar det. Inga fler dammsugningar. En annan musstor sak kunde väl stå för skurningen. Den jag skall ta tag i nu.

Dymmelonsdagen

Oj! Missade Dymmelonsdagen i år. Man skall linda in klockornas klämtar i tyg den dan och jag antar att det gäller mina hårdrocksutsändande högtalare också. Men glömde alltså. Vräkte på. Full volym. Watt så det räcker.  Nu hamnar man således i helvetet. Lika bra det kanske.

Hur som helst  är det Skärtorsdag idag. Påskkärringar kan infinna sig. Krävandes godis. Det är så det är. Förr flög de till Blåkulla och hade sexorgier. Djävulen stod för det manliga könsorganet. Tiderna förändras. Fast åtminstone där måste väl godis ses som något positivare. Ja, eller inte. För övrigt är dagens påskärringar inte ens könsmogna. Så andra förhoppningar än att dela ut en näve smågodis kan man glömma. Ja som förtappad då alltså. Beroende på brott mot Dymmeldagens påbud om inbindande av  klämtar i tyg, Läs “högtalare” alltså och sänkt voymkontroll.

“Skär” i Skärtorsdag har inget med varesig färgen eller att göra sig (eller någon annan ) illa att göra. Noop. “Skär” i fornnordiskan var nämligen synonymt med att “göra sig ren”. Så idag skall man alltså inte hoppa över duschen. En raggardusch räcker inte för den som hade tänkt sig en sådan. Man hamnar således i helvetet om man stinker svett.

Fast Jesus hade nog inte brytt sig. Oklart om farsan hans, han/hon/det/gud, ogillar svettlukt. Fråga är det ju ingen ide att göra. Åtminstone jag har aldrig fått ett svar därifrån. Bara pengar och gåvor när jag bett om det. Tror jag… eventuellt hade jag fått dem ändå.

Ja sen är det Långfredag. När jag var barn var allt stängt på Långfredagen. Affärer och rubbet. Ändå var inte det så länge sedan. Fast det är såklart min syn på det hela. Frågar du en yngre person så var det såklart det. Länge sedan. Idag har det lugnat sig på den där deppighetspunkten. Man kan både dansa och förlusta sig i Mammons tempel under den här dan. I Edsbyn finns fortfarande personer som tror att sitta på en hård stol med en sur min i ansiktet och vara deprimerad hela Långfredagen är det enda rätta. Men Edsbyn har till och med fler dumskallar i sin befolkning än vad Los har. Även om man räknar procentuell andel. Fast tillräckligt många bra också såklart för att vända det där rätt. Det kan man inte säga om Los. I alla fall inte så länge jag bor här. Allt blir bra med Los när jag flyttar. Tycker till och med jag. Här kan man leva ett helt liv på bidrag. Ja och vara bäst.

Han/hon/det/gud har väl skrattat sig fördärvad åt de där människorna som hyllar livet och universum med att deppa under fyrahundra år nu. Eller är det två tusen? När man borde dansa och sjunga istället. Fylla sinnet med glädje. Ge allt man har för att man lever. Fast jag som förtappad har såklart inget med det där att göra. Men jag glädjer mig ändå. Det hör till det förtappade. Att göra lite tvärtom.

Så inget deppande här på Långfredagen.

Jag flinar hela dagen.

Så det så.

Men det var synd om Jesus och rövarna i alla fall. Ingen borde väl korsfästas. Men det var 2000 år sedan nu. Jag menar så mycket annan skit som hänt sedan dess. Man får lära sig och gå vidare. Det är inte de deppiga som för världen vidare. Eller gör den värd att leva i. Se på IS idioterna. Ett gäng kriminella som använder han/hon/det/gud som svepskäl för att göra en massa skit. Som vilken präst som helst. I vilken kyrka som helst. Eller som en nazist. Tokar allihop.

“Rövarna” skall tolkas rätt förresten. Jesus hade mig veterligen bara en som alla andra. Pluralisrövarna hängde på andra kors.  Det gäller att ha läst sin bibel vilket man gjort om man konfirmerat sig som jag gjort. Må vara för att få en torkpress till fotolabbet, men ändå.  Antar att den där gamla synden också är en anledning till att hamna i helvetet. Jag har en hel del att stå till svars för.

Solen lyser i alla fall idag.

Landskapet är snöklätt.

Igen

Mer snö och kallt säger prognosen.

Mig gör det inget. Jag har alltid jobbat på Långfredagar tidigare i livet. Men i år tänker jag inte låtsasjobba ens. Ett trendbrott. En slömask som letat sig in i mitt system. Eller bara ett

GE UPP….

Ja, jag vet inte. Är mer för ledighet numera än jag varit förut.

Hittar två svarvade skålar som farsan har gjort. “EH 1993” står det skrivet på baksidan.  Med hans speciella skrivstils “E” och “H“. “Ernst Hedman”. Han dog det året  den 25’e april.  Måste ha gjort dem under den där våren. Ja, jag vet att det blev fler gjorda. Men att han skrev sin signatur på dem… Ville bli ihågkommen för dem.  Kände han på sig något? Som det sista han sa till mig några timmar innan han dog. “Jag börjar bli gammal nu vet du…”. Inte likt honom. Han som alltid ville vara så stark. Starkast. Bäst. Som alla de där Hedmansungarna från Orsa. Man funderar. Man efterkonstruerar. Tänker på allt man borde sagt, borde frågat, men som aldrig sa eller frågade.

Plejd dar in drygt 18 mille på BT lampor. Hur går det där till egentligen? Alla flugor på samma sockerbit… det blir inte så mycket socker till varje fluga. Finns det tre tusen företag som gör exakt samma sak?  Fast med 18 mille på fickan kan man såklart betala för en plats långt bort från helvetet. Fast lite suck. Eller mycket suck. Eller något.

Nu skall jag städa. För mina synders skull. Kanske ger det en plats i de bättre delarna av helvetet vad det lider. Jo jag måste väl erkänna. Jag är bara avundsjuka på Plejd. Ja på Evothings med. För pengar kan visst göra en lycklig. Ja och så kan man ha städhjälp. Då slipper man både städa och att hamna i helvetet på samma gång.  Eller nått… Liksom.