“fan vad kul”

Försöker överleva tills det är dags att äta. Ja, för mig går det ganska bra, men magen kurrar och skriker efter mat. Jag talar lugnt till den. Men stor som den är har den en tendens att dominera min kropp och min person. Men en halvtimme till får vi nog träta magen och jag. K är inte hemma ännu och det är väldigt tråkigt att äta ensam. Vänta alltså. Det sista uttalat högt så att magen hör.

Snöväder här idag. Inga mängder, de skall tydligen komma på långfredagen, men tillräckligt för att missmodet skall växa. Jodå man vet ju hur det är. Det är såhär varje år. Men man blir lika missmodig varje gång också. Det är bara så. Men jag har vinterdäck på så upp och ner för backen tar jag mig upp till två decimeter i alla fall. Låt snön falla.

Fast så illa med humöret är det nu inte. Livet är gott. Man lever en dag till. Varje dag är en vinst.

Men nyser och snorar och kliar mig i ögonen gör jag. Men just det är inga problem. Sådant man överlever efter att ha konstaterat att det finns där.

Men drar på värmen lite. Är ju en fryslort. Det är sådant fryslortar gör. Jag fryser i alla fall jag. Också det sådant som fryslortar gör. Per definition liksom.

Det finns så mycket att göra. Så lite tid, så lite pengar. Plus och minus. Blir till noll. Men man får övertala sig själv att det är vägen som är själva grejen. ja och ofta är det väl så också. Speciellt efteråt. Jag utbrister ofta högt för mig själv

“fan vad kul”

här i lokalerna. Är inte det en ynnest att få utropa en vanlig vardag i min ålder så säg.

Fast man betalar ett pris för allt. Ingen skall tro något annat. Helt proportionerligt mot “kuligheten” likviden som skall erläggas. Sällan handlar den om pengar. Då vore det enkelt.

Hackspetten avlöser ekorren och alla bergfinkar och bofinkar och domherrar utanför fönstret här på eftermiddagen. Ja det är lövsångare och grönfinkar med. Den sista maten skall ätas upp. Räcker nog över påsk. Jag är glad att dom finns. Talgoxarna är helt borta nu. Man hör dom men ser dom inte längre. Har väl annat att bestyra den här tiden. Snart försvinner Domherrarna också. Dom ser man inte heller under sommaren. Dyker upp i oktober igen. Vet att här finns det käk. Ja, och såklart gör det det.

Men nu så. Tio minuter. Hämta K och sen sätta på lite käk. Snabblagat idag. Jo annars också på “mina dagar”. Jag borde ha ett större intresse för att laga mat. Men har inte det. Däremot äter jag gärna. Men är väl bortskämd av K. Hon kan tycka det är roligt. Fast vardagsmat kan det väl inte finnas en enda levande människa som kan tycka är roligt att få till. Jo, någon idiot finns det väl. Eller beundransvärd. Beror på hur man ser på det. Hur men VILL se på det. Men beundransvärd bestämmer vi oss för idag. Positivare.

Nu skiter vi i det här.