Björn

Jag lyder Marcus råd (eller var det en order?) igår. Efter att ha hämtat K som jobbar sent. Det blir soffan. Med K. Ja, och en film. Skräckfilm, jo man kan nog kalla den det, det var länge sedan. Men film… Inga vanligheter en torsdag mitt i veckan. Men när jag börjar blöda näsblod, måste vara decennier sedan, så fattar jag ju att Dr. Marcus medicin är den rätta.

Nu, fredag, sover en timme längre, piggare, tror jag, kör i alla fall morgonrutinen, går ner, fyller pellets, hämtar tvätt, hänger, sätter på kaffe, japp det är ju fredag, och sen sätter jag mig på min låtsasarbetarstol. Jodå. Skapligt här. Själv?

Sten skall alltså läggas på sten idag.

Tittar efter i den historiska bloggen för att få reda på när björnen var här i fjol. Den 26’e april säger den. Jag borde alltså rigga kamera nu om jag vill fånga den på film i år. Säker på att den dyker upp är jag. Om den nu inte föll offer för förra årets jakt. Men välkommen såklart. De sista solrosfröna får den så gärna. I alla fall om den är snäll mot själva fågelautomaten. Det har den inte varit de senaste åren dock. River ner och kastar iväg. Sicket bordsskick!

Det är gott att leva.

Man kan leva på bara den känslan.

Faktiskt.

Men snart ligger man förhoppningsvis i hängmattan som på bilden ovan. Koltrastsång, jag och något att läsa. Det är möjligen ljudet av havet, ja måsar, vågor, en fjärran båtmotor, som saknas när man ligger där. Men jag har bra fantasi. Hör det där om jag vill. Men om Pavarotti, koltrasten, sjunger. Ja då räcker just det såklart. Ja, det blir en hel del över också då. Hjärtat liksom svämmar över när han sätter igång. En ynnest att ha sådana storsångare här på kullen.

Kaffet smakar gott. Arvid Nordqvist btw. Paketet med solrosor på. Minns ej vad det heter kaffet. Men bara arabicbönor. OJ liksom. Gott. Ja sen ekologiskt och fairtrade såklart. Någon jävla ordning får det allt vara.

Borde skaffa hatt. Kommer på det när jag läser ett mail från Tom Raftery. Men bor man i Sevilla så är kanske det standardutrustning. Här lagom kuf’iskt. Skulle passa mig. Tror jag. “Det är han den tjocke med hästsvans och hatt”. Lite som en ikon på datorskrivbordet liksom.  Sevilla förresten. Hyrbil på väg mot Gibraltar. Vi hamnar i Sevilla ofrivilligt. Japp. Trafikströmmen går in i Sevilla, även om man vill ut så går den in. Ja, det finns en mening med allt så vi bestämmer oss för att bese katedralen. Men efter tre varv förbi densamma och genom horkvarteren som inte ligger långt därifrån flyr vi. För mycket bilar. För lite parkeringsplatser. För svårt att inte åter och återigen hamna i horkvarteren. Nej, vi han inte fram till Gibraltar heller. Gav upp i Cadiz. Flyget gick hem tidigt dan efter och det började bli sent. Ja och vi borde väl komma tillbaks till hotellet innan flyget gick.

Men skall återse Sevilla. Och katedralen. Förhoppningsvis inte horkvarteren.

Nä, nu så. Kaffet börjar bli kallt. Stenar skall läggas på stenar. Ja och det är jag som skall göra det. Så då är det liksom lika bra att ta tag i saker. Göra.