Löjligt trött ocool gubbe

En löjligt trött gubbe, det är jag det. Japp trött. Sjuktrött. Försöker med två Alvedon men det hjälper föga. Kanske lite. Gammeln kanske. Som har fångat mig. Det är såhär det skall vara till “liftoff” nu.

Blir lite lätt irriterad. Har inte tid med sådant här och vill inte. Så jag försöker ändå, vandrar, tar tag i sten och försöker lägga på en annan sten och några blir det väl, men fort går det inte.

Men snurrig igår. Det stämmer också med den här tiden. Trött, snurrig, lite snuvig, ont i kroppen. Jo nog lutar det år allergireaktion alltid. Ja och Al har förhöjd risk i mellan Sverige just nu. Den jag misstänkt tidigare. Så jag bestämmer mig för att det är så det ligger till. Man får ta sig igenom alltså. Annars “liftoff”. Men det vore ju synd. Världen behöver lite ocoola gubbar också. Tror jag. Kanske inte just nu dock. Sen.

IoT podden nämner “Åke Hedman” men vet såklart inte vad jag gör inom IoT. Den där bibliotekshistorien hörde jag dock på sin tid. Måste rätta. Som den gamle gubbe jag är. Lite som en petimäter känner jag mig som. Men för övrigt har jag inget med den där fina delen av IoT som man tar upp där att göra. Såklart. Men mig gör det inget. I alla fall inte så länge jag får hålla på med en ofina. Det är i skuggorna det sker.

Fast mat borde jag väl ändå laga mig lite. Också en gubbe behöver det. Coola liksom ocoola. Så så får det bli. Res sig upp den som har något att invända mot det.

Stopp

Vår, det innebär också att pannan stannar titt som tätt. Sker det på dan så startar man om den, sker det på natten så gör man visserligen det också, när man väl har vaknat, men duscha kan man glömma den morgonen. Det har med antalet starter den måste göra det där. Det byggs upp slagg och till slut ger den upp helt enkelt. Går att leva med. Som idag när man kan sota pannan på samma gång.

Äppelträden gillar förresten sotet som hämtas upp från pannan. Svämmar över av äpplen om de får lite sot nere vid basen på våren. Det motsatta gäller rabarber har jag lärt mig. Sot där och de dör dödens död. Men lägger man däremot några spadar kompost på den under senhösten så blir det rabarber så in i helskotta. Vi planterade en ny sorts rabarber i höstas. Den skall bli rolig att testa. Alla gillar dem här i huset.

Kretslopp är intressant. Komposter oerhört fascinerande. De fylls på hela vintern de där behållarna men fulla blir de aldrig. Det går alltid att fylla på lite till. Ja det märks att det är aktivitet i dom. På hösten flyttar vi det som finns i de små kompostbehållarna till en större kompost. Det mesta är då redan jord. Men får allt ligga till sig ett år till så har man jättefin jord sen som man kan använda i trädgården. Man får bra tänka på att den är väldigt näringsrik och just det kan vara för mycket för vissa växter.

Vår soptunna har oftast bara lite skräp på botten. Väldigt sällan ens halvfull. Då har vi ändå månadstömmning. Skulle lätt klara oss med varannanmånadstömmning, men något sådant alternativ finnes icke. I en del kommuner betalar man efter sopmängd, så icke här. Ekonomiskt har man inget för kompostering och nitiskt förpackningsinsamlande. Synd tycker jag. Man borde får betala efter den sopmängd man genererar. Ja och det gör man ju redan i fallet med pappersinsamlingen såklart.

Ljusdal var planen under morgondagen, men får höra att det är inställt. Skönt. Har känt mig jäktad över det där men nu lättade det. Ja alla undrar väl hur en pensionsfärdig, arbetslös ocool gubbe kan känna sig jäktad. Ja, det undrar jag också. Borde väl vara hur lugnt som helst. Men det är döden som nafsar mig i hasorna samtidigt som jag har så mycket jag vill göra innan hen hinner ifatt. Ja och jag vet att det är en ynnest att känna så. I alla fall för mig.

Han/hon/det/gud och jag pratar med varandra ibland som ni vet. Ja om sanningen skall fram så är det jag som pratar och han/hon/det/gud håller tyst. Ja nu förväntar jag mig ju inte att han/hon/det/gud skall ge svar på tal, skulle bli bra förvånad då, men jag fortsätter ändå med de där monologerna. Har ju ingen annan att prata med. Ja han/hon/det/gud får fungera som låtsaskompis. Efter godkänd skuldsanering så är det  svårt att önska sig mer i de där “diskussionerna”. Men så mycket pengar har jag nu inte, det kostar att ha ett projekt som VSCP rullande ändå, det är inte bara gratisjobb, det fins rena utgifter också, så jag nämner det. Nog hade det varit bra om de ramlade in lite pengar. Liksom. Ja sen tar det såklart inte mer än en timme innan jag får en donation till VSCP på $500. Ja, nu vet jag liksom inte vad jag skall tro. Man borde väl i princip bli religiös efter något sådant. Fast kanske är man det redan när man sitter där och försöker diskutera med han/hon/det/gud. Fast jag har liksom förbannat svårt att tänka mig att han/hon/det/gud har tid att sitta och lyssna på strunt. Speciellt om det finns ett helt universum att sköta om där de föds och exploderar hela tiden. Ja ja.

Men nu. Nu får det bli torsdag. Vi gör helt enkelt lite nytta.