En nolla bredvid en nolla är fortfarande nolla

Uppdaterar wikis. Jo jag har några stycken. Med fiber hade det gått i ett nafs. Utan tar det timmar. Men i Los är man stensäker på att resten av världen har fel när det gäller fiber. “Det kommer något bättre” säger man. Ja visst gör det det. Men att tro att man är något annat på spåren som ingen annan i världen ser är bara för mycket. Så Loshelvete! Liksom. Andra ställen går ihop och fixar för att de förstår värdet. Här… ICKE! “Vi väntar på något bättre…

Fast när kopparen och därmed ADSL försvinner så skriks det antagligen. Högt och ljudligt och fan och helvete och ANDRAS fel alltid ANDRAS fel. Så dags då liksom. Fy fan för nollor.  Dum får man vara men en nolla… tveksamt.

Ändå älskar jag väl den här trakten också. Någon slags hatkärlek finns det där. Men skulle nog dra idag – om det gick. Som det känns nu.

VSCP intresset i USA har ökat. Det är bra. Intresset i centrala Europa har alltid varit starkt. Men USA är väsentligt av en enda anledning. Det finns en hel drös av människor i den här världen som måste höra att något är bra och värt något från en Amerikan innan de själva kan tycka det. Japp, konstigt är det. Men så fungerar mycket saker.

Jag gapar dock. Men varken jag eller mina drömma är till salu. Såklart!

Fast det är såklart inget att yvas över. Stolta, men jävligt döda indianer, finns det gott om. Man kan lära sig något av det eller slå dövörat till och själv drabbas av de stoltas eviga väg mor undergång.

Fast egentligen gillar jag ju att människor är olika. Så jag måste ju för böveln också tycka om existensen av både nollor och idioter då. Ja en inte allt för oansenlig mängd människor tycker antagligen att undertecknad ingår i gruppen dessutom. Ännu en anledning att gilla den. Ja rätt ofta håller jag med om kategoriseringen av mig själv dessutom.

“Edge Computing” heter det där vi alltid gjort numera. Hett som fan och nu faktiskt en del av IoT. Oj liksom, allt måste inte behandlas uppe i molnet. Man blir så förvånad så att tungan åker ut ur munnen på en och stannar där ute.

Ja och så blir man trött!

Så jag tror jag går och lägger mig. Finns ingen annan lösning på det problemet. Faktiskt & Liksom.

Aprilpromenad

Det är ljuvligt att promenera när det smälter det man vill skall smälta. Och inte gör det något att allt är grått, grått, grått, vi befinner oss bland molnen bara och bara solen får jobba med det här så blå det snart blå himmel och härligt vårväder.

Vägarna är framme.  Vattenpölarna har ersatt isen nästan överallt. Ja och den där sista isen måste man ju bara hoppa på, det är ju ändå ingen som ser…

Det övergivna huset ser dystrare ut än någonsin en sådan här dag. Ja det var ju byggt för att bo i och nu är det tomt.

Men bäcken är yster och glad. Fast just den här bäcken, som går förbi den gamla soptippen är det lite synd om. De flesta andra bäckar här uppe går det att sänka ner handen i och dricka ur. Inte den här om man har lite självbevarelsedrift.

Slalombacken, ja den sticker upp ovanför molnen den. Att åka nedför den blis som ett fallskärmshopp genom molnen.

Skönt. Jag går hem jag helt enkelt. Låtsasjobbar lite. Syns inte.