Mätt. Nöjd. Åtminstone ganska nöjd. Måste besluta mig för om jag skall sätta på den där andra koppen kaffe eller inte. Svåra beslut här på kullen alltså. Jo, jag vet ju att jag aldrig mår riktigt bra av den där andra koppen. Den suger liksom musten ur mig. Tömmer istället för att pigga upp. Borde kanske ta en Alvedon istället.
Just för den skull drack jag tre koppar kaffe igår. Snacka om att bli ursugen till sista skvätten som en god och populär milkshake. En som K skulle skaka hårt för att få ur det sista ur. Precis på samma sätt som hon dricker sina cappuccino. Det skakas frenetiskt på slutet. Allt skall ur muggen. Inget skum förfaras. Valuta för pengarna skall erhållas.
Trotts utsugningen, jag fick till lite kod igår i alla fall. Mest för att jävlas med det där utsugna. Jodå, jag kan var vrång när det behövs. Det behövs nästan alltid.
Huset går på el från och med nu. Et vårtecken om man så vill. Varmvattenberedaren har ett trefas relä från en gammal stordator som en gång skötte affärssystem för Oscaria’s skokedja. Det dundrar till när det där reläet slår till. Styrningen har en gammal ARM. En Philips, ja NXP numera. Inte från Oscariadatorn den dock. Skänkt av Philips till VSCP projektet. Allt det där skulle ha bytts mot mina egna grejer vid det här laget. Fast nu har det inte blivit gjort. Ännu. Liksom. Sånt är livet. Det finns så mycket att göra. Det finns så lite tid att göra allt man vill göra. Men måste försöka ta tag i det där. Har en väderstation att få upp också.
Ute är det vår igen. Det känns hoppfullt. Prognosen säger finare väder framåt. det stärker också. Men begravning imorgon. Inte alls lika skoj. Men ett måste. Skall dock klaras av. Av oss. Vi som lever skall leva vidare så länge våra egna resor skall pågå.
Min kamrat från New Delhi kämpar på han med. Har långa dagar långt bort från familjen. Men jobbar för att överleva som alla andra men har såklart helt andra drömmar än att befinna sig i försörjningscirkeln. Vill antagligen finnas hela tiden där uppe på världens tak där hans familj finns. Det är hårt att leva borta från sin familj. Det vet jag också, men jag kunde i alla fall åka hem åtminstone nästan nästan varje vecka. Min Indiske vän kommer bara hem under storhelger.
Men nu så. Drömmar om sommar och blommor får vänta. Nu sover… nej, nu låtsasprogrammerar vi en stund. Ja, eller nått.
