Gåvor

Klockan är elva. Jag tänker ge mig för dan. Tidigt i min värd. Oftast i alla fall. Beror lite på boken som ligger där vid sängen. Ibland drar den i mig. Måste läsas. Då ger man sig tidigare.  Med nuvarande bok är det inte så. Jag blir mest trött av den. Men läser på. Så den är den inte som drar. Men ögonen rinner, är grusiga, alltså är jag trött. För trött för att ens låtsasjobba.

Det här blev en sådan där dag i livet när inte mycket hände. Besiktning, handling, betalning av räkningar. Inga storverk precis. Men på det hela taget är det väl av just sådana dagar som ett liv består av. Ja till och med liv som levs av sådana som Mick Jagger och andra storheter. Klarar man inte av de vanliga dagarna så klarar man inte av livet.

Jag ser åtskilliga människor gå med blicken fäst i telefonen idag. I öronen hörsnäckor. Om man sträcker ut och interpolerar behövs världen alls för de här människorna. En skärm, ett tangentbord, näringslösning och sedan är allt perfekt. Vännerna behöver inte ens vara riktiga människor. De kan vara botar som ger lagom många likes så att tillvaron känns förträfflig. Nej, för guds skull inte för många så att storhetsvansinne skapas. Bara lagom många så att längtan efter “mer” finns kvar.

Jag blir lite rädd faktiskt. Rädd för sociala medier över huvud taget.  De håller oss socialt kvar på grundskolenivå, de gömmer en riktiga världen och de är beroendeframkallande med sin “uppmuntran”. Nope, det går bort. Eller minimeras i alla fall. I min värld. Den trånga Hedmanska.

Men jodå. Koltrasten dök upp. Jag såg Kanadagäss också. Så det är väl härligt. Hade jag låst blicken i min telefons skärm hade jag definitivt inte sett någon av dem. Men kanske finns de där med såklart. “Photoshoppade” så att de har bättre färger och skarpare kontraster än de har i verkligheten. Som höstens alla norrsken. Men såklart. Jag är en gammal gubbe numera. Vad vet jag?  Man skall inte lägga sig i det där man inte förstår.

Men det jag förstår och kan konstatera är att det är sällsamt gott att leva i denna tid. Ja inte i Sydsydan och i Syrien såklart. Ja och jag skulle velat hjälpa om kan kunde. Men hur kan en ocool gubbe göra det när inte ens en sådan som Mick Jagger verkar kunna det? Trots världens skit kan jag ändå inte låta bli att vara nöjd över en sådan här vanlig dag i livet. En som bara gått till historien. Nu skall jag sova på saken. Sen får vi se. Har man tur får man ännu en dag imorgon. Varenda en en gåva.

“Det är enkelt att leva här”

En sådan här text får inte många delningar. Det är ingen speciellt populär eller känd person, ja ingen jag känner heller, men läser man den, speciellt som storstadsbo, så finns det flera skopor “viktigt och sant” i den här texten. Ja den handlar om att leva ett liv helt enkelt.

Marcus Jonsson i Roteberg tycker att det är enkelt att leva i Ovanåker. – Jag känner mig privilegierad som bor här.

Source: “Det är enkelt att leva här”

Pavarotti

Höll på att glömma dagens viktigaste nyhet. Pavarotti har anlänt. Koltrasten är här på kulle alltså redan nu i mars. Ja jävlar vilken tuff en. Såg lite trött och frusen ut, och det kan man ju förstå, men letade upp lite frön vid fågelautomaten och såg ut att låts sig väl smaka av dem. Så mycket mask kan vi dock inte skryta med ännu. Välkommen får man ju såklart säga till denne skönsångare. Sommarens högtidsstunder här på kullen innefattar alltid koltrastsång i någon form. Något vackrare finns helt enkelt inte.

Senast lästa bok

Tiga är guld av Lyndsay Faye

Det var inte så länge sedan jag läste New Yorks gudar av samma författare. Ja första delen. Gillar verkligen det här. Deckare. Mitten av artonhundratalet. NYPD har precis startats. Ypperligt skrivit. Historiskt intressant. Läsvärt.

LÄS!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Bil, bandy och kylskåp

Att ligga ute under bilen den här tiden på året under två dagar när det blåser iskalla vindar från norr är sådant där man bara önskar sina ovänner. Speciellt när det är blött och is på backen så att när man ligger där blir man verkligen blöt och iskall så att de där ishavsvindarna verkligen får alla chanser de vill ha att kyla ner en. Det man önskar skall hända ens ovänner kommer tillbaks till en. Alltså blir det till slut jag som ligger där ute och fryser och skakar och hatar alla jävla bultar i världen som alltid sitter fast så in i helvete så att man får hålla på och hålla på och hålla på. Ja bilmeckande är ett helvete. Det finns inget kul med det. Jo kanske om man har ett uppvärmt garage där man i lugn och ro meckar med en 67’ans Ford Mustang. Men att ligga under en Renault Megane av 2002 års modell unser senvinter är inte min dröm, nej ingens dröm. Nästa bil skall jag välja enbart efter slutsiffra. 5/6/7 är de enda som det blir affär på.

På Lördagen får jag såklart bryta meckande när Edsbyn-Bollnäs spelar. Det är inte ofta jag tittar på sport, men när Edsbyn är med i en bandyfinal tittar (och hejar) jag såklart. Hur skulle det annars se ut. I Edsbyn har jag nu ändå min enda rot nedskickad i jorden. Är och kommer alltid att vara lite Edsbybo. Utan den där roten svävar jag iväg helt utan markkontakt.

Ja och så går dom och vinner då Edsbyns bandylag. Hurra liksom.

I soffan på söndagen bestämmer jag mig för att ta det där fortsatta meckandet på måndag när jag hör stormen där ute. Vindarna har tilltagit helt enkelt. Så jag ligger kvar där och läser ut min bok. Men efter att ha varit ut och känt på vindarna lite senare så bestämmer jag mig ändå för att göra klart där och då. Ja och till slut så, framåt kvällskvisten så är nya saker på plats igen.

Återbesiktigar i Edsbyn idag. Som kronan på verket liksom. I Edsbyn märks inget av några vindar. Det är underbart vårklimat där. Jacka av liksom. Väl hemkommen till Los igen så friskar det i. Jovisst, man sa att det skulle blåsa i fjällen. Ja jävlar.

Kylskåpet är såklart det andra meckandet. Det är lite mer min hemmaplan. Saker sitter inte fast på samma sätt. Men det blev klart på fredagen. Snurrar som vilket annat kylskåp som helst nu alltså. Men är då uppkopplat. Vet inte om det gör det till ett IoT-kylskåp men det bryr jag mig mindre om. Mer info på Grodans bloggen om de hela vad det lider.

Ja så vi får väl se vad som går söder härnäst. Alltid är det ju något som det skall grejas med.  Tänk att bara kunna ringa en reparatör. “Laga eller byt ut”. Men om sanningen skall fram så är kanske inte det där jag riktigt. Men å andra sidan kunde jag ju lyfta ned det trasiga hit ned till låtsaskontoret. Låta sakerna ha ett fortsatt liv här. K föredrar nog en ny “apparat” som de flesta andra. Såklart. Konstigt vore det väl annars. Men “second best” är att de fungerar de där apparaterna såklart. Ja och förresten har jag annat att göra jag också så skiten kunde gott få åka på tippen för min skull också. Om det gick alltså. Så jävla kul är det inte.

Fast nu är det alltså inte så.

Det är som det är.

Vi har i alla fall platt tv.

Men den vann jag.