Kall mjölk igen (faktum är att den blir varmare men skit i det)

Så snurrar kylskåpet igen, men återkommer till det. Inser hur som helst att man lär sig av att hålla på. Saker skall ändras. Saker skall märkas så att man hittar positioner utan manual. Nyttigt värre alltså. Verkligheten är den bästa skolan när man bygger grejer. Det är därför man skall ha kunder tidigt och skall finnas nära kunderna tidigt. Japp, och man skall själv skruva, inte låta någon annan göra det. Ja och sen itererar man många gånger. Tar den peng det kostar. Men mycket svordomar blir det. Fråga min fru. Jag svär ihop det mesta som har med verktyg att göra. Ni vet när man tappar den där  skruven i ett avgörande ögonblick. Heeeeeeeelveeeeteesjävlaaaskitjävel!!!!! låter det. Fast högre.

Ja hur som helst sjunker temperaturen där inne i skåpet just nu. Får väl stå en stund och sen vila i natt för att testas på riktigt imorgon. När man skruvar ihop nytt skall man helst inte sova de första timmarna. Någon självbevarelsedrift bör man definitivt ha.

Men nu är det annars fredagskväll. Soffan, Netflix gissar jag. Ja, det finns inget alternativ. Varför gör det inte det? Ja piratkopiera såklart. Men orkar inte hålla på längre. Men förstår alla som gör det. Film och skivindustrin är för mäktiga idag. Vi måste få vettigare alternativ. Men det tror jag kommer. Det måste det göra. Den här cirkusen kan inte fortsätta.

Men ledigt fast jag är ledig då liksom. Kan man bli ledigare än så. Ja gamla ocoola gubbar kanske kan. En sådan som jag.

ps Bilden visar Björn Ulveus lilla boning. Nehejdå, jag är inte avundsjuk alls. Djursholm är definitivt inget för mig. Men ett OK ställe. ds

Sötebrödsdagarna är snart över för Stureplans-entreprenören – (del 3 i en serie på 99999 avsnitt)

Nåja, så digitalt (eller svart/vitt om man så vill) behöver det nu inte vara…

Stefan Lundell kastar sig in i veckans hetaste debatt, pekar ut en ny svensk techstjärna och erkänner en stöld.

Source: Sötebrödsdagarna är snart över för Stureplans-entreprenören – Breakit

Pessimism?

Jag tror nog man kan vara ganska pessimistisk i sin syn på robotutveckling. Alltså när det gäller arbetstillfällen som försvinner. Alltså att man därför måste ändra på beskattningsmodellerna och sluta beskatta arbete. Anledningen är att det vi står inför är inte ett vanligt tekniksprång (som mekaniseringen av jordbruket som nämns i krönikan) utan något mycket större. Investering i AI och robotteknik betalar sig (på alla sätt) helt enkelt väldigt fort för företagen därför kommer den också att drivas in på alla områden där det över huvud taget går. Det är dags att tänka medborgarlön tror jag.

http://computersweden.idg.se/2.2683/1.678861/robotar-miljoner-arbetslosa?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+ComputerSweden20SenasteNyheter+%28CS%3A+Computer+Sweden+20+senaste+nyheter%29

“Själv är jag en groda”

Får mail från Cirkel K, ja Esso som jag kallar dem. Men Cirkel K == OK om man funderar på det. Vansinnigt roligt tycker jag. Långsökt tycker K (hon utan cirkel). Men hur som helst bjuder de på en Pepsi med ingefärssmak.  Tror att jag avstår. Fyra kaffe kvar till min fria kopp är det också så det blir nog bara bensin. Nästa gång. Macken jag tankar på var en Gulf-mack när jag var ung. Men det var ju länge sedan. Det är det där med en tiger i tanken som fastnade. Fast man skall antagligen ha uppnått en vis ålder för att minnas sådant.

Man kan välja att vara ett får. Väljer man att vara ett så går man i flock. Gör som alla andra gör. Tycker att livet är rätt OK. “Någon” annan ordnar så att det fortsätter så. Kommer vargen ropar man på hjälp. Visst några blir ihjälbitna men “någon” ordnar snart det där så att livet kan fortsätta. Jo och javisst att lammen hamnar på påskborden men först kommer de ju i tidningen som de “gulliga lammen som föds den här tiden”. Gärna med ett barn som leende håller det i sin famn. Samma barn som säger att det smakar kofta några månader senare. Ja och så ullen. Det skall klippas en gång om året. Ullen vill ingen ha längre. Men allt det där är saker man får stå ut med. Det har alltid klippts.

Fast man kan såklart bli en älg, ett lejon eller en giraff också.

Vi människor har sådana val.

Kan välja ett annat värmeslag än en bergvärmepump.

Själv är jag alltså en groda. Grodan Boll. Men har iof inget emot får. Ja och har valt ett annat värmeslag än en bergvärmepump.

Om jag nu fick en påse pengar. Jo. OM alltså. Vad skulle jag göra då. Man skulle kunna tänka sig att det blev Portugal, ett hus och pensionering. Men jag tror inte det. Nej. Inte då. Men det skulle vara slutprogrammerat för mig. Ja och jag skulle omlokaliserar till…. ja… Uppsala kanske. Anställa ett gäng fenor på inbäddad programmering och så ett gäng fenor på hårdvara, och ett gäng fenor på test och certifiering och tillverkning. Sen en styrelse såklart. En styrelse som vill förändra världen. Ja det krävs såklart av de där andra också. Att de vill göra skillnad. Att de inte är får. Ja och folk måste vara olika. OLIKA är det viktigaste kriteriet egentligen. Viktigare än kunskap. Blanda människorna för framgång. Släpp deras tankar fria för stora tankar. Men sen då. Jo sen skulle jag leta en VD. Kriterier. Karismatisk, snygg, trovärdig. Ungefär som en ung Carlzon. Det där kan K hjälpa till med. Godkänna och leta “snyggingar”. Fast varför inte en snygg kvinnlig VD? Sen skulle den bästa PR byrån få bygga en story kring den här personen och företaget. Storytelling is the shit. Världsherravälde inom m2m är målet såklart. Ja man kan kalla det IoT såklart.

Man jag då. Osynlig såklart. En som finns där och håller i trådarna utan att synas eller höras. Inga intervjuer. Inga kommentarer. Noll.

Japp.

Ja nu har jag ju inte den där påsen med pengar såklart. Synd. Det hade varit roligt att sjösätta och köra ett projekt med finansiering för en gångs skull. det förtjänar VSCP och det förtjänar modulerna som Beijing ovan. Jo, ja, joha, kanske inte jag då.

Men jag tänker inte sitta här och deppa för något sådant. Jag är en blå person, en som gärna är ledsen men INTE deppig. Det kan vara svårt att förstå skillnaden. Men somliga av oss gillar det där med att vara i det blå. Det är bara så. Somliga av oss gillar att vara själva, ensamma, ja, måste vara det för att överleva, men är det fast vi älskar människorna. En paradox som inte går att lösa. Kanske den paradox som skapar det där blå sinnet. Det vi ändå älskar.

För att förstå skall man ställa sig på en scen och spela musik för en massa människor. När de där människorna är med, när man möts, sprutar endorfinerna där inom en. Efter ett extranummer, eller två extranummer, eller tre så tar det slut. Man går av. Det finns ingen större tomhet än det man känner där efter att man landat.

Fast fredag. Freitag som Tyskarna säger. Grön IKEA soffa väntar till kvällen. Nån film skall vi väl alltid kunna hitta. Japp det blir väl på Netflix. Proprietärt. Också jag håller med om att det öppna är att föredra. Men jag orkar inte delta i och driva alla strider. Det är så jävla mycket som är fel. Så mycket som borde ändras. Jag så liten.. Trevlig helg allesammans.