Categories
Betraktelser & Berättelse

Ohoj ja…

32-bitar på Windows, 64-bitar på Windows, Visual studio 2017 idag, 32-bitar på Linux, 64-bitar på Linux. Kompilera kors och tvärs. Komma ihåg var allt skall in när man adderar en ny funktion eller metod. TODO listan växer istället för att minska. Trött så att ögonen går i kors trotts sent kaffe. Men ger mig nu. Innan tolv är bra. Så att man hinner läsa en timme. Nesser. Igen. Härligt. Imorgon en ny dag. Nya tag.

Categories
Swedish

Flashmob på Stockholms Central

Coolt liksom!

Överraskar med att sjunga på Internationella Kvinnodagen

Source: Flashmob på Stockholms Central

Categories
Bilder

Ser du orättvisan?

Categories
Betraktelser & Berättelse

Torrbullesemla

Jag sitter där utanför Coop och tar en kaffe med… gissa… en semla såklart. En torrbullesemla är också en semla. Inte ens cappuccino är speciellt god. Men det är billigt att fika här så vad kan man mer begära. I alla fall begär inte jag mer. Det duger. Med råge.

En timme att sitta och titta på folk. Underbar sysselsättning för en som för det mesta annars sitter själv. Visst jag sitter själv här också. Allt annat vore ju otänkbart, men det är som det är med det. Det är det här med att iaktta människorna som är min hobby, en del av livets glädjeämnen. Mycket folk passerar här och alltså är platsen den bästa för människoskådning. Ansiktena är som skrivna böcker, rörelserna i dans och haltande, kläderna för att skyla eller för att lyfta fram personlighet och min fantasi gör att jag raskt har historierna klara om de flesta som rör sig där runt serveringen.

Mannen vid  bordet mitt emot för en dialog med sig själv. Snart är jag väl där själv. Det är ändå inte så stor skillnad på att tänka högt eller låta tankarna komma ut genom munnen ocensurerade. Men han sitter där större delen av tiden jag sitter där den gamle mannen. Vi två, två underliga gubbar, kufar,  på ett coop-fik ute i ingenstans.

Mormor och morfar med svärdottter och barnbarn, kusinbarn slår sig ner bredvid mig. Behöver stolarna från mitt bord också. Jag blir nästan en del i deras fikastund. Men hej till varandra säger vi såklart inte. Men heja för deras otvungna sätt mot/med varandra och barnen. Hurra. Tänk att det kan fungera så!

Den svarte, äldre mannen som sitter där ensam skulle jag vilja prata med. Jag känne at han har en historia jag vill höra.  Men språk och respekt står emellan oss. Men hans historia är säkert intressant. Jag hinner inte längre än så i mina funderingar över honom. För Hassan slår sig ner. Kurd från Turkiet. Kan lite Tyska. Vi “pratar” en stund. Han har inga pengar. Jag bjuder på en kaffe och en räkmacka. Tror jag blir lite lurad där. Men det skiter jag i.

Jönsson, gammal reporter på “tidningen” hälsar. Jag hälsar på honom. Pensionär nu som alla de gamla reportrarna. Facebookreportrar har intagit lokaltidningens redaktion  numera. Jag känner en stor respekt för de där gubbarna (och gummorna för det var några sådana också) och jag tro att de kände en respekt för oss som de skrev om också. Både för ocoola gubbar och tant Svea som sett årets första Sädesärla.  Japp, tänka sig, där var ett “bättre förr”. Ja det tycker jag nog. Betyder nog att jag är gammal på riktigt nu. Men jag tycker att man så lättvindligt hänger ut folk idag, Först hänga ut, sen undersöka (vad är det här för människa?) och fråga frågorna (varför? hur?) liksom. Förr kände man människorna, hängde bara ut de som förtjänade det. Sen gillar då inte jag reportage av typen lokal B-radioman är tillsammans med B-såpadeltagare. Men kanske är just de nyheterna till för dem, de unga, som inte läser tidningen. Hur de skall få del av det där innehållet, eftersom de inte läser dagstidningar, fattar jag dock inte. Men det finns säkert något listigt uttänkt i det där.  Själv kräks jag över sånt. Men hejja Jönsson och hans gäng. Nu märkta av jävligt många cigg, sena timmar, stress och allt annat i tidningsredaktionslivet. Fast kanske inte Jönsson förresten. Han ser ut som han alltid gjort.

Men hem far vi såklart när K är klar med sitt. Låtsasjobb väntar. Sten på sten väntar. “Trampa på, hedman” säger jag till mig själv, sätter på kaffe, och kör igång utan att fundera mer på något endaste alls.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Internationella kvinnodagen

Kvinnodagen idag. En viktig dag. Men trotts det kommer just det faktumet i bakgrunden eftersom det är min yngste sons födelsedag idag. Grattis Niklas. Tjugofem år idag. Sicken bra ålder att befinna sig i,

Att vi har en Internationell kvinnodag är såklart självklart. Det finns ju kanelbullens dag, munkens dag och inte minst semmeldagen, så såklart måste det finnas en kvinnodag.

Men det finns såklart ett allvar i en sådan här dag. Fortfarande tjänar inte kvinnor lika mycket som män. Konstigt kan man tycka. Finns det någon man som ställer sig upp och försvarar det? Någon kvinna? Nehej! Så lös. I så fall finns ju konsensus i frågan och jag gissar att det är jävligt starkt i det här fallet. Visst det kommer gnölas om männens löneutveckling får stå stilla innan vi uppnått jämlikhet på området men ni kan ge er fan på att det skulle gå fort att uppnå målen om man bestämde sig. Fackföreningar?

Ja sen borde en kvinna kunna gå vart som helst, när som helst, klädd hur som helst utan att känna rädsla eller bli antastad eller bli våldtagen. Kvinnofrid utropades för länge sedan av ocoola gubbars gille långt innan jag fanns. Men dagens ocoola gubbar skriver såklart under på det där också.  Faktum är att de flesta grabbar gör det också. Det är bara några få som står för all den där skiten. Vi känner dem allesammans. Säg ifrån nästa gång de öppnar käften. Utrota grabbigheten så är det där problemet löst också. Alltihop är ju egentligen bara så förbannat löjligt, barnsligt och fånigt.

Ja sen finns det styrelser och annat där det av någon anledning är väldigt snedfördelat mellan kvinnor och män, ja när de gäller olikheter överhuvudtaget.. Men där är det bara bolagen själva som blir lidande. Jag VET att olika är det bästa. Egentligen vet väl alla det. Det är ju inte så svårt att förstå. Nej, jag tror inte på kvotering. Det är lite som att säga att kvinnor är lite skadat gods och måste ha hjälp för att komma ifråga. Nej jag tror inte heller på att kvinnor skall bli som män. Det hjälper för fan inte en endaste kvinna (eller man). Vill man lösa ett problem på bästa möjliga sätt så behöver man människor som kan se problemet från olika håll. Ja och vad har en styrelse för uppgift? Japp, de löser problem, lägger ut kursen, ja just det,smart, mår bäst av att ha en ohomogen sammansättning. Självklart är det så. En sjuåring kan för fan förstå det. Ja så vill man skapa bra företag och är smart så borde det såklart vara självklart med styrelser som består av lika många kvinnor som män. Ja, och innehåller en del andra olikheter också. Inte för att vara P.K. utan för företagens bästa. Så självklart att man kan grina.

Nu spelar det såklart ingen roll vad en ocool gubbe som jag svamlar om. De vackra, de populära har ordet. Ja och de… har annat för sig. Men som vanligt säger jag det jag har att säga ändå.

Marie Curie får vara symbolen för kvinnor som vill och kan och vågar i det här inlägget. Men det kunde lika gärna vara kvinnorna på verkstäderna, kvinnorna som knackar kod, kvinnorna som kör de stora maskinerna, ja alla de som vågar avvika från de redan upptrampade vägarna och gå dit de vill. Där finns kvinnorna som förtjänar priserna. Ja och jag vet att Marie nickar instämmande från sin lite grann radioaktiva molntapp.