Numera ler jag nog mest för mig själv när jag släpper en release eller postar om någon ny funktionalitet. Bra dagar läses postarna av tre personer men vanligare en person, och den personen förstår ingenting av det som det står, det kan man vara helt säker på. Jodå man blir luttrad.
Förr var det annorlunda. Man jobbar några månader. Ja vi pratar 15-16 timmars dagar i några månader ett halvår eller ett år. Det är tufft både jobbmässigt och ekonomiskt och så får man då den där releasen så klar som man nu kan. Skickar ut den. Postar. Ingenting. Nothing. Zip. Inga frågor. Inga nedladdningar. Ingen ökning av sidstatistiken. Nada.
Så man suckar lite. Man skulle kunna tänkt “IDIOTER” i det där ögonblicket såklart. Men man gör inte det därför att man varit med ett tag nu. Folk förstår inte vad man sysslar med. Folk orkar inte läsa. Folk orkar inte sätta sig in i nytt. Ja man är ju folk själv också så det där är ju känt. Man är ju sådär själv också. Det är den där 15-sekunders regeln. Fattar man inte vad det handlar om på 15 sekunder så är det kört. Fast 15 sekunder var nog förr det. Numera pratar vi fem. Eller fyra. Snart två.
Jag har för länge sedan insett att VSCP aldrig kommer bli en sådan där 15 sekunders grej. Det krävs mer tid. Men jag vet också att de som lagt ner den där extra tiden fastnar oftast. Fattar varför det ser ut som det gör och varför det krävs lite energi även från den som hoppar in i det. Tycker det är bra. Ja ungefär som differentialekvationer. Man får jobba lite med dem i början.
Så man får byta inriktning. Göra det man själv tycker är bra och som man själv behöver. Lägga fokus där. Skulle det då sen vara så att ingen annan vill eller tycker det man gör är användbart så är det ju då fullständigt oviktigt.
Japp, så det är så jag jobbar. Nja, låtsasjobbar. Nu är en vägg byggd av de där stenarna, det är många väggar kvar dock, tack, golv och annat med, om en timme börjar jag bygga på nästa vägg.
Bara för att jag kan.
