De fick kommunens kulturstipendium: “Jag blev väldigt överraskad”

Ofta är det goda val de som väljs till Kulturstipendium. Ja om du fråga mig alltså. Det är nu ändå en fråga om tycke och smak i slutänden. Bra också i år.

Men ibland blir välförtjänta mottagare bortglömda år efter år. En sådan är Peter Subäck i vår kommun. Synlig i snart varenda musikaliskt sammanhang men aldrig prisad. Alltid syns han där på scenen med sina keyboard och sin proffsighet och osvikligt glada uppsyn. En arbetshäst värd en arbetsseger och uppskattning.

Nästa år tamefan.

Source: De fick kommunens kulturstipendium: “Jag blev väldigt överraskad”

Försöker

Försöker “jobba” lite med en låt i studion. Men datorn är slö, ljudkort dåligt, det vill sig inte, hackigt, jag är slö jag med, gäspar, det vill sig inte det heller. Så jag ger upp. Nedstämd. Vill kasta skiten i sjön. Varför handlar allt om att ha råd att köpa grejer för?

Ute regnar det. Det är en sådan där ljuvlig sommarregnvädersheldag. Sätter mig vid programmerardatorn men den där vanliga energin finns inte där. Vill bara lägga mig på soffan och sova. Helvete också liksom. Jag brukar längta hit…

Midsommar verkar bli en kall tillställning i år (också) här i mellansverige. En fördel med det är få möjligen att man i alla fall inte behöver göra av med pengar på inköp av grillkol. Man får söka efter de ljusglimtar som går att finna. Förra årets midsommar var en förbannat fattig tillställning a’la skuldsanering. I år skall vi nog i alla fall kunna få till den där midsommartårtan. Det räcker liksom med den för att nå hela vägen fram till känslan av årlig höjdpunkt.

Det rullar på.  Två veckor efter midsommar har K semester. Jag hänger väl på jag med. Men kanske en vecka senare. Fast kan man verkligen ha låtsassemester?

Man borde gå och lägga sig och sova. Sådana här dagar. Vakna upp en annan dag när man känner lusten igen. Men oj, oj vad sällan det här “trötteriet” faller över mig. Man kan i alla fall vara tacksam för det. Att lusten går där bredvid en på livsvägen. Utan det partnerskapet hade jag aldrig orkat.

Sen kan man då fundera på vad det skall vara bra för.

Men det gör man då inte.

Gärna

Liksom.

Man vandrar på. Ja och jag skall inte fundera så mycket säger K. Ja och rätt har hon såklart. Ingen har blivit lyckligare av det.

Jag har gamla vänner som klarade sig bra med en raggarbil och en skiftnyckel. Det där fungerar helt säkert ännu idag. Ja annars går det bra att vara mystisk och svår också såklart.

Utbildning… överdrivet.. onödigt.  Sägs det. Det har jag aldrig tyckt. En lyckad utbildning ger åtminstone den som lyckats inhämta någon litet visdom mindre hybris över den egna personens kunskapsbesittade och snille.

Man bör utbilda sig. Men inte med målet att klättra akademiskt eller få “fint jobb”. Lyssna istället efter vad hjärtat säger till dig. Låt sedan huvudet följa det påbudet.

Eller något sådant.

Dumt.

Jag ger varken intervjuer eller råd längre.

Ja råd har jag aldrig gett. I alla fall inte till dem som vela ha.

Ja om sanningen skall fram så finns det ingen som vill intervjua mig längre heller. Men just det ler jag åt. På “Farmen” finns flera stycken nämligen.

Men det är synd att jag både älskar att fundera och att skriva. Hade jag varit en av de vise hade kanske inte det gjort något. Nu är de alltså med i såporna och i youtubekanalerna. Ja och bloggandet är sedan länge helt ute.

AI är däremot inte ute. Det är inne. Fast det har funnits så länge som Prolog och slikt funnits. Det smyger sig på oss. Hur påskyndar vår skapare evolutionen? Jo låt de evolverade påskynda evolutionen.  Sätta fart på den. Kanske meningen med människa just det där. Att skapa ûbervarlesen. Sen dö. Programmerade till det. För länge sedan. Som frön i en annan galax.

Jodå.

Så kan man tänka.

Eller inte.

Nu skall jag mata i mig lite kolhydrater, protein och annat.  Som man måste. Bra tror jag. Kanske finns den där energin som jag saknar däri och just där.

Liksom!