Något bättre

Umgås man med idioter så blir man en själv“, ja han sa så Tesla eller var det Einstein eller kanske Charlie, alltså inte Granberg, nej Chaplin. Det måste ju vara någon av de där, eller i alla fall någon av samma dignitet, för att det som sägs skall vara värt att lyssna på. Skiter i vilket gör jag. Men vet att man måste ha människor omkring sig som är bättre än en själv om man skall utvecklas. Det går inte tvärtom.

Det där sista kan vara värt att tänka på för mer än en jag känner. Ja för mig med såklart. Det är inte bara andra som är dåliga. Fast jag umgås såklart mest med mig själv. Det kan ju knappast vara bättre på något sätt det heller. Ju. Liksom. För det är väl just så som de flesta och största idioterna skapas.

Men man får tugga på. Ibland finns inga alternativ.

Liksom.

Skriver om lite testkod här på kvällen. Det är om möjligt lika tråkigt som att skriva dokumentation. Men det finns ett “måste” när det gäller båda de där grejerna. Man vet det och därför gör man det. Fast nog borde man kunna spendera livet på något bättre, det är helt klart.

Fast det mesta har stora moment av tråkigt i sig. Det är så många som aldrig tar just det till sig. Tror på ögonblickssegrar. Det gäller liksom att gneta på. Åtminstone det har jag gjort. Ingen kan säga annat. Segrarna kommer inte alltid ändå. Men gneta på det får man allt göra trotts det.

Åker förbi närmaste byn åt Ljusdalshållet. Där rullar man ut fiber. Där kan man komma överens. Där tror man att fiber “inte bara är en fluga”. Fattar att det finns en framtid.  Här uppe i Los fattas det trettio hushåll. Hur vi skall kunna få trettio till som vill ansluta sig med fiber övergår mitt förstånd. Döden bor i den här byn. Japp, och egoismen och kortsyntheten.

Ja snålvattnet rinner i alla fall ur mina mungipor när jag ser de där kabelrullarna.

Jodå, åker förbi imorgon också. För säkerhets skull liksom. Är ju en jävligt rolig väg det där.

Men nu mer testkod. Världen behöver mer testkod. Det är jag säker på.

Bitter?

Värre är det med folk som mejlar och blandar ihop rättmätig vrede med bitterhet.
Det tycks vara mycket populärt.
Går man lite loss om knäfallet och tramset runt kungafamiljen då får man läsa att man är bitter.
Jag är fan ta mej inte bitter. Förbannad, ja, men aldrig bitter, har aldrig varit.
Bitterhet är en lyx man inte har råd med.
Bitterhet är att skylla ifrån sej på annat och andra.
Man har ansvar för sitt liv.
Det är djävligt slappt och drygt att kalla andra för bittra.

Bättre kan det inte sägas. Ulf Lundell sa det.

Jag har ofta fel

Kokar kaffe. Fel! Brygger kaffe. En ny morgonrutin kvar för att stanna. Tydligen. Men också en kvällsrutin sedan några veckor tillbaks. Resulterar i mycket nattspring om jag nu lyckas somna som den koffeinstinne jag är när jag lägger mig. Men den vanan skall termineras. Avslutas. Exploderas till ingenting. Möjligen imploderas.  Morgonrutinen, ja…. vi får se hur det blir med den. Är ju gott. Igen. Sen man vant sig, återigen. Jag är lite förvånad över den här ökade kaffekonsumtionen. Förut flera kannor om dagen plus två paket cigaretter.  Är det däråt, åt det hållet jag är på väg igen? Hoppas inte. Liksom.

I helgen small det till på bloggen och en massa läsare började läsa ett flera år gammalt inlägg. Jag iakttar förvånat som vanligt. Alltid är det dessa dödsrunor.

Swesoft hette en organisation under början av 90-talet (det finns en annan organisation under namnet idag) som Svenska mjukvaruutvecklare hade. Man ställde ut tillsammans på mässor och lobbad och sådant där. Mjukvaruutveckling var inte en så het bransch under den tiden. Det fann Graph In The Box. Linghem. Punkt.  Men en grej man gjorde och som senare presenterades på Regeringskansliet var en undersökning av Svensk mjukvaruindustri. Och det man kom fram till var att alla lovande Svenska mjukvaruföretag startar som rena produktföretag och slutade som konsultföretag. Anledningen såklart att det tar tid och kostar pengar att ta fram nya produkter och även om man tjänar pengar på sin första produkt så äts de upp under många år av nyutveckling och expansion. Alla var såklart ense. Det där är ju dumt. Det vore bättre om de jobbade med produkten hela tiden. Ja jämför Evothings. Men det som är ännu värre är att varenda rådgivare kommer råda dig att konsulta bredvid din produktutveckling idag också. Idioti. Ett dåligt råd. Ett dumt råd.  Koncentrera dig på produkten. Kan du inte få pengar till utveckling så hitta andra vägar att hålla en koncentrationen på det du VILL göra inte det andra VILL göra.

Ett annat minne jag har från den där träffen på regeringskansliet var det en man med invandrarbakgrund sa. Han jobbade på en ordbehandlare. Ja det här är en tid när Word Perfect är standard. Japp och då menar jag STANDARD. Han sa

En dag kommer någon att göra en ordbehandlare som är bättre än Word Perfect och som tar över marknaden…

Jodå vi fnissade lite. Försöka kunde man ju. Lite, “idiot” men det uttalades inte. En man med invandrarbakgrund var den ende i den salen som trodde på det där. Lovar. Men vem fick rätt? Jo Jo! Jag använder mig av hans ord varje gång jag ser en stor dominans på marknaden. För att se att den inte behöver vara för evigt. Google någon? Det går alltid att vinna. Om man har tid och lyssnar på kunderna. Så gjorde Word teamet. Släppte skit. Sen lyssnade de. Gjorde det som efterfrågades. Släppte något som var lite bättre. Lyssnade. Osv. Till slut var de bäst. Microsoft har ju gjort det där med flera av sina produkter. Men sen blev de gudar oh hamnade i himlen för långt bort från sina användare. Glömde bort det där. Men ett enkelt recept att följa för oss andra är det . Eller hur?

Fast det där var förr såklart. Idag räcker det att vara snygg, välklädd och röra sig runt Stureplan. För att få stålar alltså. Att leka med en stund. Fast å andra sidan ser det kanske bara ut så härifrån mitt perspektiv. Jag har ofta fel och ser dessutom dåligt åtminstone på ett öga.

På tal om krämpor. Axeln gör ont. Förbannat ont. Men röntgen igen den sista dennes. Frågan är om protesen lossnat mer från benet. Men jag skall inte trötta er, mina kära läsare, med det där. Icke.

Tänk att ha ett team. Muskler. Några år. Då skulle ni se på fan. Vi skulle ta över.

Fast va fan. Det finns stenar att lägga upp på andra stenar. Idag också. Låtsasjobb. Sten på sten. Ett sandkorn i taget buret och lagt på samma ställe under tillräckligt lång tid, blir en grushög.

Affärsråd (jojo liksom)

Don’t be where the flies are“.

Varför då då!?

Jo därför att flugorna ofta sitter på det som är skit.

Ja alla kommer ändå sätta sig där. På samma ställe. Höjas till skyarna för att de gör det. Så vill man bara fördriva liv så går det såklart bra det också. Följa strömmen. Men vill man göra skillnad…