Utbetalning

Jag skulle blivit utflyttad från litet till stort idag men det kom annat emellan. Jodå, lysrör bytte jag i alla fall. Och jag överlevde. Ännu en gång. Har snart förbrukat mina “kattliv” i det avseendet. Yngre krafter får ta vid. Som på taket av huset. Men flyttandet får väl bli imorgon då. Den här veckan krymper oroväckande vad gäller utfört låtsasjobb. Men det finns väl ingen som bryr sig om vad en gammal gubbe som jag gör egentligen så länge han håller sig någorlunda lugn och inte visar sig ute för ofta.

Skrämmande nöjd med livet just nu. Trotts att det väl inte finns mer att vara nöjd över nu än annars. Det värker och det gör ont och jag är väl inte rikare nu än förr. Men lik förbannat känns det gott. Ja och det räcker att bara finnas. Men snart är jag säkert i det blå igen. Det här tillstånd är utflykten ut i det ovanliga, det där buttra och blå är mitt hem. Men kan finnas där i det med ett leende på läpparna. Ja med ett skratt också. Alla tror att blått bara är gråt men så är det inte. En del av oss deppiga ler hela tiden.

Kanske är det Pavarottis ankomst som har lockat fram det där flinandet förresten? Jag ligger hur som helst ofta i sängen om mornarna under försommaren och leende lyssnar på hans sång genom ett öppet fönster. Bland det bästa stunder jag har.

Att flytta grejer från ett rum till ett annat förresten är ingen barnlek. Mycket att koppla ihop blir det. Det tar ett tag. Blir väldigt lite låtsasarbete.

Pill har med sig lite datorskrot när han kommer. Jag är ofta mellanledet mellan elektronikinsamlingen och slutanvändaren. Ändå är det jag som betalar naturvårdsverket. Det borde vara tvärtom. En del blir ändå kvar här i lokalerna. Måste påtala det. Så mycket skrot som jag har borde det blir en rejäl utbetalning.

Så fort jag börjar läsa min bok om Leonard Cohen så tar K hem en bok som är bättre och som genast måste läsas. Jag vet inte vad hon har emot denne Cohen. Men jag anar att utläsandet av hans biografi kommer att ta ett tag. I alla fall om det fortsätter såhär.  Men det gör inget för den är rätt tråkig hur som helst. Säger väldigt lite om vem Cohen egentligen är och hur han tänker. Amerikansk framgångssaga mer. Lite tröttsam. Men jag skall läsa ut den i alla fall eftersom jag har köpt den. Ibland är jag vrång. Ja, ganska ofta faktiskt.

Men allt det där får vara till imorgon nu. Ja om man får en sådan alltså. Man hoppas såklart. Men vet man? Icke.

 

Först och bortkommen

Jag brukar inte vara känslig för de här omställningarna av klockan vid vintertid och sommartid men i morse vaknar jag pigg vid sex, klockan är satt på sju, men somna om det går det inte. Men skit samma. Man låter dagen komma. Eftersom man nu fick ännu en. Glad över det är jag och tar tag i det som skall bli en tisdag i ett liv.

Våren har liksom en vilodag idag. Det kan den behöva. Den har mycket att ta tag i fortfarande. Den är följaktligen välförtjänt av den här vilan.

Varje “skall” jag skriver blir “skal”. Jag går alltid tillbaks och ändrar. Undrar vad det beror på. Begränsningar i tangentbord eller något motoriskt fel i mina händer. “Gammeln”? Vem vet!

En kvinna är försvunnen. En kropp hittas. Kvinnans katter springer runt på byn förvildade och vill in hos andra. “Hon har varit borta i flera månader” säger en granne. Man anmäler kvinnan för vanvård av katter flera gånger i byn där hon bor. Det tar sin tid innan någon anmäler kvinnan som försvunnen till polisen. Bryr vi oss om varandra i samhället idag? Ja min fråga såklart. Har vi tid med sådana trivialiteter? Ocool gubbe undrar.

Idag tänker jag flytta ut i det stora låtsaskontoret. Just det ett vårtecken i sig. Den större lokalen lyfter sinnet. Jag har vant mig vid hundrakvadratskontor och tvåhundra till som jag kan växa i. Allt bara på låtsas såklart. Men det måste städas efter att ha stått tomt under en vinter först. Sen borde man väl byta lite lysrör medan man kan. Innan bord och grejer är i vägen igen. Just det är en balansakt. Stegen på tre meter är för kort. Den skulle behövt vara en bit till.  Så  lösningen är att man står där uppe och balanserar med sitt liv som insats när man försöker få i de där lysrören i sina fattningar. Nästa vinter blir jag kvar där om jag nu är kvar här.

Koltrasten sitter här ute. Ser ensam ut. Ser bortkommen ut. Lite som jag alltid känner mig på olika tillställningar. Koltrasten, Pavarotti,  är den enda sommarfågeln här på berget. Men bland fåglar är det en fördel att vara först. De flesta människor som är först med något  lär sig snabbt att just det inte gäller för människor och att de vägar de trampar upp för andra, där säger de andra, att där, där har de alltid gått.

Det där blå skåpet, ett Ericsson AXE skåp,  tänkte jag ha lite servrar i när fibern kommer. Men just nu gäller väl OM den kommer. “Det kommer nog bättre teknik än fiber om hörnet” säger de svagsinta här i byn. Jo, och tror på allvar att resten av världen har fel men att dom har rätt. Man suckar. Och misströstar.

Vinden har i alla fall mojnat idag. Träden rör sig visserligen men det är inte alls med samma swung som det var igår. Tjugo m/s i vindbyarna då. Nu några meter per sekund. Torkvindar. Vinden är den avgjort största faktorn för att smälta is och snö. Fukt skall torkas upp och förflyttas och kylan som gärna ligger stilla och lurar skal inte få en lugn stund i sitt stillaliggande. Så heja vinden säger vi som längtar efter sommar. Heja, heja, heja. De svagsinta förstår inte det där heller. De tror det bara är solstrålar som smälter.

Men man måste väl få vara svagsint också. Som hen med Edsbyn och Jesus och som hen med fiberförnekelsen. Fast nog borde de ha förmyndare båda sorterna. För sin egen inskränkthets skull. Det är liksom synd om.

Men nu så…

Gåvor

Klockan är elva. Jag tänker ge mig för dan. Tidigt i min värd. Oftast i alla fall. Beror lite på boken som ligger där vid sängen. Ibland drar den i mig. Måste läsas. Då ger man sig tidigare.  Med nuvarande bok är det inte så. Jag blir mest trött av den. Men läser på. Så den är den inte som drar. Men ögonen rinner, är grusiga, alltså är jag trött. För trött för att ens låtsasjobba.

Det här blev en sådan där dag i livet när inte mycket hände. Besiktning, handling, betalning av räkningar. Inga storverk precis. Men på det hela taget är det väl av just sådana dagar som ett liv består av. Ja till och med liv som levs av sådana som Mick Jagger och andra storheter. Klarar man inte av de vanliga dagarna så klarar man inte av livet.

Jag ser åtskilliga människor gå med blicken fäst i telefonen idag. I öronen hörsnäckor. Om man sträcker ut och interpolerar behövs världen alls för de här människorna. En skärm, ett tangentbord, näringslösning och sedan är allt perfekt. Vännerna behöver inte ens vara riktiga människor. De kan vara botar som ger lagom många likes så att tillvaron känns förträfflig. Nej, för guds skull inte för många så att storhetsvansinne skapas. Bara lagom många så att längtan efter “mer” finns kvar.

Jag blir lite rädd faktiskt. Rädd för sociala medier över huvud taget.  De håller oss socialt kvar på grundskolenivå, de gömmer en riktiga världen och de är beroendeframkallande med sin “uppmuntran”. Nope, det går bort. Eller minimeras i alla fall. I min värld. Den trånga Hedmanska.

Men jodå. Koltrasten dök upp. Jag såg Kanadagäss också. Så det är väl härligt. Hade jag låst blicken i min telefons skärm hade jag definitivt inte sett någon av dem. Men kanske finns de där med såklart. “Photoshoppade” så att de har bättre färger och skarpare kontraster än de har i verkligheten. Som höstens alla norrsken. Men såklart. Jag är en gammal gubbe numera. Vad vet jag?  Man skall inte lägga sig i det där man inte förstår.

Men det jag förstår och kan konstatera är att det är sällsamt gott att leva i denna tid. Ja inte i Sydsydan och i Syrien såklart. Ja och jag skulle velat hjälpa om kan kunde. Men hur kan en ocool gubbe göra det när inte ens en sådan som Mick Jagger verkar kunna det? Trots världens skit kan jag ändå inte låta bli att vara nöjd över en sådan här vanlig dag i livet. En som bara gått till historien. Nu skall jag sova på saken. Sen får vi se. Har man tur får man ännu en dag imorgon. Varenda en en gåva.

Pavarotti

Höll på att glömma dagens viktigaste nyhet. Pavarotti har anlänt. Koltrasten är här på kulle alltså redan nu i mars. Ja jävlar vilken tuff en. Såg lite trött och frusen ut, och det kan man ju förstå, men letade upp lite frön vid fågelautomaten och såg ut att låts sig väl smaka av dem. Så mycket mask kan vi dock inte skryta med ännu. Välkommen får man ju såklart säga till denne skönsångare. Sommarens högtidsstunder här på kullen innefattar alltid koltrastsång i någon form. Något vackrare finns helt enkelt inte.

Bil, bandy och kylskåp

Att ligga ute under bilen den här tiden på året under två dagar när det blåser iskalla vindar från norr är sådant där man bara önskar sina ovänner. Speciellt när det är blött och is på backen så att när man ligger där blir man verkligen blöt och iskall så att de där ishavsvindarna verkligen får alla chanser de vill ha att kyla ner en. Det man önskar skall hända ens ovänner kommer tillbaks till en. Alltså blir det till slut jag som ligger där ute och fryser och skakar och hatar alla jävla bultar i världen som alltid sitter fast så in i helvete så att man får hålla på och hålla på och hålla på. Ja bilmeckande är ett helvete. Det finns inget kul med det. Jo kanske om man har ett uppvärmt garage där man i lugn och ro meckar med en 67’ans Ford Mustang. Men att ligga under en Renault Megane av 2002 års modell unser senvinter är inte min dröm, nej ingens dröm. Nästa bil skall jag välja enbart efter slutsiffra. 5/6/7 är de enda som det blir affär på.

På Lördagen får jag såklart bryta meckande när Edsbyn-Bollnäs spelar. Det är inte ofta jag tittar på sport, men när Edsbyn är med i en bandyfinal tittar (och hejar) jag såklart. Hur skulle det annars se ut. I Edsbyn har jag nu ändå min enda rot nedskickad i jorden. Är och kommer alltid att vara lite Edsbybo. Utan den där roten svävar jag iväg helt utan markkontakt.

Ja och så går dom och vinner då Edsbyns bandylag. Hurra liksom.

I soffan på söndagen bestämmer jag mig för att ta det där fortsatta meckandet på måndag när jag hör stormen där ute. Vindarna har tilltagit helt enkelt. Så jag ligger kvar där och läser ut min bok. Men efter att ha varit ut och känt på vindarna lite senare så bestämmer jag mig ändå för att göra klart där och då. Ja och till slut så, framåt kvällskvisten så är nya saker på plats igen.

Återbesiktigar i Edsbyn idag. Som kronan på verket liksom. I Edsbyn märks inget av några vindar. Det är underbart vårklimat där. Jacka av liksom. Väl hemkommen till Los igen så friskar det i. Jovisst, man sa att det skulle blåsa i fjällen. Ja jävlar.

Kylskåpet är såklart det andra meckandet. Det är lite mer min hemmaplan. Saker sitter inte fast på samma sätt. Men det blev klart på fredagen. Snurrar som vilket annat kylskåp som helst nu alltså. Men är då uppkopplat. Vet inte om det gör det till ett IoT-kylskåp men det bryr jag mig mindre om. Mer info på Grodans bloggen om de hela vad det lider.

Ja så vi får väl se vad som går söder härnäst. Alltid är det ju något som det skall grejas med.  Tänk att bara kunna ringa en reparatör. “Laga eller byt ut”. Men om sanningen skall fram så är kanske inte det där jag riktigt. Men å andra sidan kunde jag ju lyfta ned det trasiga hit ned till låtsaskontoret. Låta sakerna ha ett fortsatt liv här. K föredrar nog en ny “apparat” som de flesta andra. Såklart. Konstigt vore det väl annars. Men “second best” är att de fungerar de där apparaterna såklart. Ja och förresten har jag annat att göra jag också så skiten kunde gott få åka på tippen för min skull också. Om det gick alltså. Så jävla kul är det inte.

Fast nu är det alltså inte så.

Det är som det är.

Vi har i alla fall platt tv.

Men den vann jag.

 

Kall mjölk igen (faktum är att den blir varmare men skit i det)

Så snurrar kylskåpet igen, men återkommer till det. Inser hur som helst att man lär sig av att hålla på. Saker skall ändras. Saker skall märkas så att man hittar positioner utan manual. Nyttigt värre alltså. Verkligheten är den bästa skolan när man bygger grejer. Det är därför man skall ha kunder tidigt och skall finnas nära kunderna tidigt. Japp, och man skall själv skruva, inte låta någon annan göra det. Ja och sen itererar man många gånger. Tar den peng det kostar. Men mycket svordomar blir det. Fråga min fru. Jag svär ihop det mesta som har med verktyg att göra. Ni vet när man tappar den där  skruven i ett avgörande ögonblick. Heeeeeeeelveeeeteesjävlaaaskitjävel!!!!! låter det. Fast högre.

Ja hur som helst sjunker temperaturen där inne i skåpet just nu. Får väl stå en stund och sen vila i natt för att testas på riktigt imorgon. När man skruvar ihop nytt skall man helst inte sova de första timmarna. Någon självbevarelsedrift bör man definitivt ha.

Men nu är det annars fredagskväll. Soffan, Netflix gissar jag. Ja, det finns inget alternativ. Varför gör det inte det? Ja piratkopiera såklart. Men orkar inte hålla på längre. Men förstår alla som gör det. Film och skivindustrin är för mäktiga idag. Vi måste få vettigare alternativ. Men det tror jag kommer. Det måste det göra. Den här cirkusen kan inte fortsätta.

Men ledigt fast jag är ledig då liksom. Kan man bli ledigare än så. Ja gamla ocoola gubbar kanske kan. En sådan som jag.

ps Bilden visar Björn Ulveus lilla boning. Nehejdå, jag är inte avundsjuk alls. Djursholm är definitivt inget för mig. Men ett OK ställe. ds

Pessimism?

Jag tror nog man kan vara ganska pessimistisk i sin syn på robotutveckling. Alltså när det gäller arbetstillfällen som försvinner. Alltså att man därför måste ändra på beskattningsmodellerna och sluta beskatta arbete. Anledningen är att det vi står inför är inte ett vanligt tekniksprång (som mekaniseringen av jordbruket som nämns i krönikan) utan något mycket större. Investering i AI och robotteknik betalar sig (på alla sätt) helt enkelt väldigt fort för företagen därför kommer den också att drivas in på alla områden där det över huvud taget går. Det är dags att tänka medborgarlön tror jag.

http://computersweden.idg.se/2.2683/1.678861/robotar-miljoner-arbetslosa?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+ComputerSweden20SenasteNyheter+%28CS%3A+Computer+Sweden+20+senaste+nyheter%29

“Själv är jag en groda”

Får mail från Cirkel K, ja Esso som jag kallar dem. Men Cirkel K == OK om man funderar på det. Vansinnigt roligt tycker jag. Långsökt tycker K (hon utan cirkel). Men hur som helst bjuder de på en Pepsi med ingefärssmak.  Tror att jag avstår. Fyra kaffe kvar till min fria kopp är det också så det blir nog bara bensin. Nästa gång. Macken jag tankar på var en Gulf-mack när jag var ung. Men det var ju länge sedan. Det är det där med en tiger i tanken som fastnade. Fast man skall antagligen ha uppnått en vis ålder för att minnas sådant.

Man kan välja att vara ett får. Väljer man att vara ett så går man i flock. Gör som alla andra gör. Tycker att livet är rätt OK. “Någon” annan ordnar så att det fortsätter så. Kommer vargen ropar man på hjälp. Visst några blir ihjälbitna men “någon” ordnar snart det där så att livet kan fortsätta. Jo och javisst att lammen hamnar på påskborden men först kommer de ju i tidningen som de “gulliga lammen som föds den här tiden”. Gärna med ett barn som leende håller det i sin famn. Samma barn som säger att det smakar kofta några månader senare. Ja och så ullen. Det skall klippas en gång om året. Ullen vill ingen ha längre. Men allt det där är saker man får stå ut med. Det har alltid klippts.

Fast man kan såklart bli en älg, ett lejon eller en giraff också.

Vi människor har sådana val.

Kan välja ett annat värmeslag än en bergvärmepump.

Själv är jag alltså en groda. Grodan Boll. Men har iof inget emot får. Ja och har valt ett annat värmeslag än en bergvärmepump.

Om jag nu fick en påse pengar. Jo. OM alltså. Vad skulle jag göra då. Man skulle kunna tänka sig att det blev Portugal, ett hus och pensionering. Men jag tror inte det. Nej. Inte då. Men det skulle vara slutprogrammerat för mig. Ja och jag skulle omlokaliserar till…. ja… Uppsala kanske. Anställa ett gäng fenor på inbäddad programmering och så ett gäng fenor på hårdvara, och ett gäng fenor på test och certifiering och tillverkning. Sen en styrelse såklart. En styrelse som vill förändra världen. Ja det krävs såklart av de där andra också. Att de vill göra skillnad. Att de inte är får. Ja och folk måste vara olika. OLIKA är det viktigaste kriteriet egentligen. Viktigare än kunskap. Blanda människorna för framgång. Släpp deras tankar fria för stora tankar. Men sen då. Jo sen skulle jag leta en VD. Kriterier. Karismatisk, snygg, trovärdig. Ungefär som en ung Carlzon. Det där kan K hjälpa till med. Godkänna och leta “snyggingar”. Fast varför inte en snygg kvinnlig VD? Sen skulle den bästa PR byrån få bygga en story kring den här personen och företaget. Storytelling is the shit. Världsherravälde inom m2m är målet såklart. Ja man kan kalla det IoT såklart.

Man jag då. Osynlig såklart. En som finns där och håller i trådarna utan att synas eller höras. Inga intervjuer. Inga kommentarer. Noll.

Japp.

Ja nu har jag ju inte den där påsen med pengar såklart. Synd. Det hade varit roligt att sjösätta och köra ett projekt med finansiering för en gångs skull. det förtjänar VSCP och det förtjänar modulerna som Beijing ovan. Jo, ja, joha, kanske inte jag då.

Men jag tänker inte sitta här och deppa för något sådant. Jag är en blå person, en som gärna är ledsen men INTE deppig. Det kan vara svårt att förstå skillnaden. Men somliga av oss gillar det där med att vara i det blå. Det är bara så. Somliga av oss gillar att vara själva, ensamma, ja, måste vara det för att överleva, men är det fast vi älskar människorna. En paradox som inte går att lösa. Kanske den paradox som skapar det där blå sinnet. Det vi ändå älskar.

För att förstå skall man ställa sig på en scen och spela musik för en massa människor. När de där människorna är med, när man möts, sprutar endorfinerna där inom en. Efter ett extranummer, eller två extranummer, eller tre så tar det slut. Man går av. Det finns ingen större tomhet än det man känner där efter att man landat.

Fast fredag. Freitag som Tyskarna säger. Grön IKEA soffa väntar till kvällen. Nån film skall vi väl alltid kunna hitta. Japp det blir väl på Netflix. Proprietärt. Också jag håller med om att det öppna är att föredra. Men jag orkar inte delta i och driva alla strider. Det är så jävla mycket som är fel. Så mycket som borde ändras. Jag så liten.. Trevlig helg allesammans.