Grus

Grus i ögonen. Björk. Pollen. Vår.  Gissar jag. Överlevnadsbart. Om än inte härligt. Vill bara stänga ögon. Sen lämna dem stängda. Vila dem. Men kan ju inte det. Inte nu. Men sen. Senare. En stund.

Drabbas av prestationsångest idag. Elefanten är så stor. Men var skall man börja. Vilken är den första tuggan man skall ta. Eller första och första. Lite är ju ändå ätet. Jag har ändå smaskat i arton år snart. Men  svårt att välja alltså. Hela dagen går utan att jag kan bestämma mig. Kan inte välja. Känns inte bättre. Men det får vara så. Inget jag kan göra något åt. Lugnar mig med det. Har varit här förr. Hittar alltid en ingång till slut. Det är utgången jag aldrig hittar.

Köper bensin. Det skall klippas gräs imorgon. Om gräsklipparen vill. Startar den inte så vill den inte. Då blir det ingen gräsklippning. Fyller fel dunk. Den svarta. Borde valt den gröna. Den svarta är för oljeblandat. Hmmmm… Den var kvartsfull när jag tankade. Får åka och fylla den gröna imorgon. Sen startgas och hjälp av K att dra igång. Själv kan jag inte dra igång en klippare längre. Då kanske. Ormsäkra trädgården. Eller addera gräsklippare till utgifterna. Det är åtminstone nära. Jag meckar mer än klipper redan..

Varför inte tanka bensinen ur den svarta kanske du tänker. Har du provat? Det ryker om man kör oljeblandat i en motor som inte skall köras med oljeblandat. Vit fin rök. massor av den. Johodå, jag har testat. Det räcker med det. Att veta.

Men helg annars. Helg är skönt bland. Åtminstone för grusiga ögon. Blir väl film och bok och mat. Vem kan begära mer liksom. Hängmattsliggande får nog vänta någon vecka. Men man börjar längta efter det där. Blev inte så mycket i fjol. En stund i väntan på grillen. Inte nog. Det räckte inte. Definitivt inte.

Kaffet smakar skit här nere. Måste försöka investera i en ny bryggare. Den jag har är ett arv från fastrarna. Har väl varit med längre än den borde kanske. Eller också är det något annat. Har inte kommit på vad hur som helst. Dricker skiten tills jag gör det. Grimaserar. Elakt.

Allt skräp som ligger här. Kanske skulle man vräka ner allt i en sopsäck och ge upp. Flytta till en liten timmerstuga så långt ut i skogen som det går att hitta en sådan. Sen bo där. Tills man dör. Värdigt. Som om man var född indian.

Farsan la av vid sextio. Eller i alla fall strax efter. Förvånande för oss alla utanför. För han levde för sitt jobb. Det var allt. Men fick goda tio år tror jag. Men för lite såklart. Borde fått bi några år äldre än sjuttio. Fast ha levde fullt ut. Det finns folk som är fyrtiofem och inte har levt en enda dag i sina liv och som inte kommer att leva under resten av sina liv heller. Ändå blir de kanske hundra innan de dör. Det är värre. Hellre ett fullt liv som levande och dö tidigt. Såklart.

Men jag skall leta vidare efter en del att sätta tänderna i. Eller också är det själva hungern jag skall söka. Vi får se. Trevlig helg på er hur som helst.

Lokalproducerat

Jag får de där magasinen ibland. De lokalproducerade. De dimper ned i lådan bara. Tjoff.  Gratis. Jag läser allt som är gratis. Oftast uttalar sig de lokala stjärnorna där på sidorna. Musikerna. Rockstjärnorna. Konstnärerna. Kulturprismottagarna. Lokalt behövs det inte mycket för att bli en sådan där “känd” person. En låt och en musikerlook räcker om man vill bli “känd lokal musikprofil”. Epitet som ger en rätten att uttala sig i magasinen. Som gammal gubbe räcker inte plus sjuttio inspelade låtar såklart. Väldigt lite räcker om man är gammal gubbe egentligen. Som ung skulle jag tycka det var orättvist. Som gammal gubbe är det skönt. Tystnaden är den största gåvan.

 

Termometern

Det är torsdag och termometern kryper ner mot tre grader under natten. Ovant. Varningar för nattfrost. Det blir inget av med det dock.  Men kanske är det järnnätter, K säger att det är för tidigt, och det kan såklart stämma, deras tid är juni. Men inga öppna fönster på låtsaskontoret idag. Strumpor av dock. Fast det är på gränsen att det går.

En ny underbar dag i mitt liv. Jag är tacksam för den och skall försöka ta till vara på den så bra det går. Hedra dagen liksom, man vet inte hur många till man får. Det där självklara. Att man vaknar upp imorgon också. Att man alltid skall finnas. Efter sextio är det inte så självklart längre. Åtminstone inte för mig.

Lundell är ljuvlig att läsa. Kan egentligen inte förstå varför. Alltsammans är inte mycket mer annorlunda än det jag vräker ur mig här på bloggen, ja formatet är ungefär detsamma det också. Men gillar det, det gör jag. Vill förresten läsa mer från bloggar. Om vardagslivet. Men ingen skriver något på de jag följer. Jo Täppas. För övrigt är det tyst. man har väl annat för sig. Eller också tycker man inte vardagsbeskrivningar räcker. Men det gör det ju. Det är ju det lilla som är det stora.

Längtar efter elektronik och hands-on uppgifter. Men sitter fast i mjukvara. Allt det där fast jag egentligen är fri som fågeln.  Men man söker sig hela tiden mot “klar”. Den där punkten som har många likheter med att vandra i fjällen. Man tänker att bara man går över den där bergskammen så är man framme, och så kommer man upp på berget, ser att det är en till bergskam att ta sig över. Så man upprepar det där. “Efter den så…”  Så där håller det på. “Klar” är virtuellt. Bara idioter blir verkligen “klar” med en uppgift. Alla vi andra kallar saker för “klara” fast vi vet att de inte är det. Antagligen är vi idioter vi med förresten. Bara den som tror sig inte vara det är väl en. Som vanligt. Självinsikt är den svåraste konsten av alla.

Låtsaskontoret är så otroligt rörigt. Borde rensa upp. Gömma saker i lådor. Japp. Ner med sakerna. Så att man inte hittar grejer sen. Ett rörigt kontor måste tyda på en rörig hjärna. Men kanske också på kreativitet. Jag blir alltid rädd för människor som sitter vid tomma skrivbord. Det är något kusligt med de där typerna. Jag väntar mig nedsläpningar i källare, fastkedjande i betongväggar och elchocker från sådana människor. Ryser. Aktar mig noga för att vara ensam med dem i samma rum.

Nu, dags att ge sig hän. Träning för hänryckningens tid. Borde byta glasögon förresten. Ser dåligt. Men dyrt. För dyrt. Men hänryckningsträning var det. Tjing.

Såja

Så tar man sig igenom alla siffror och avstämningar. Det är en lika jobbig process varje gång, men en fantastisk skön känsla när allt är klart och alla kolumner stämmer. Nu är det såklart inte som vanliga år här. Grodans Paradis AB är vilande (det finns egentligen inte ett begrep “vilande” men ändå), avregistrerad från både moms och F-skatt, men skeppet (det är firman det) skall ändå hållas flytande under de här åren tills skuldsaneringen är klar. Anledningen till det är VSCP. Visst kunde allt köras på som vanligt också. Men vill inte krångla till saker och skapa tveksamheter om syften under de här åren så att missförstånd uppstår.

Mitt enda mål är alltså att hålla VSCP användare servade och att behålla så mycket av upparbetad kompetens som det går genom att fortsätta koda och bygga VSCP pryttlar. Pengar tjänar jag inga dock. Hittar jag ett arbete så är jag i alla fall fortfarande igång kunskapsmässigt. Jag tjänar iof inga pengar då heller.  Sannolikheten är dock inte stor för det där “hittandet”. Därom är arbetsförmedling och jag överens. De vill helst att jag avregistrerar mig helt eftersom jag “inte har några bidrag”. Hmmm… Men jag vägrar. Sen må Sverige (ja världen också) skrika hur mycket det vill efter IT kompetens. Gamla gubbar gören sig icke besvär.

Men summa summarum, nu får jag alltså återgå till det där staplande av stenar på varandra. LYCKA!

Jag tror att jag firar det med att gå och lägga mig. Då med en förhoppning om att vaka upp imorgon igen. Helt säker är jag aldrig. Men hoppas varje kväll. Den där längtan efter en dag till att åstadkomma storverk på.

Skvaller

Bara en enkel temperatursensor på ett kontor skvallrar en del om vad som händer.

1.) Den första händelsen ungefär vid tolv är att ett fönster stängs. Det är en varm natt, det märks inte nämnvärt att ett fönster stängs en vindstilla natt som denna. Men kanske är någon hemma?

2.) Vid sju ser vi att det är en solig dag idag. Troligen finns det fönster i öster/söder.läge på det här huset.

3.) Vi åtta kommer någon in i lokalen och öppnar fönster igen. Japp någon är definitivt hemma.

4.) Mellan 8-16 är fönstren öppna. Någon som jobbar hemma?  Det är helt tydligt korsdrag i de här lokalerna. Troligen blåser det ute. Molnigt vid lunchtid ungefär, vädret slår om mot kallare.

5.) Ungefär vid sexton stängs fönstren. Det är någon där alltså. Ger sig kanske iväg nu då? Dagen är slut. Ganska varmt fortfarande.

Några sensorer till och lite ML och AI så…

Knuten

Så en ny dag. En riktig dag på en riktig stol men med låtsasjobb. Jodå jag har låtsasjobbat ett tag. Det blev en kort natt. Men en normal uppstigning.

Ute skiner solen. Det utlovas +25. Höga körer ropar klimatförändringar precis som de ropat (nu hesa) samma sak under vintern. Som om vädret inte alltid varit konstigt och aldrig “normalt”. Jag suckar åt det där. Men det finns antagligen också ett hot att ta på allvar. Forskarna är överens. Men det hotet har inget med en tidig värmebölja att göra. Tro mig.

Alla fönster öppna här på låtsaskontoret. Fågelkörer hörs utifrån. Någon verkar köra en industridammsugare på håll. Åtminstone låter det som en dammsugare. Bilder av sig själv med bok i hängmattan syns tydligt där inne i huvudet. Men även låtsasjobbare känner/har ansvar.

Lundell skriver som han skriver. Det är som att läsa blogg. Inte mycket händer. Ändå är det läsvärt. Lite “slow tv” över alltsammans. Men jag läser bara i en timme. Då är klockan ett. Sen har jag svårt att somna. En kopp kaffe inmundigad för sent surrar vilt runt i blodomloppet och gör det svårt att nå drömmarna. Men till slut någon slags halvslummer. Vakna, somna, vakna, somna, vakna, somna tills klockan ringer vid sju och jag hoppar upp och i kläderna. Opigg alltså, som den icketupp jag är.

Men det ger sig. Jag har varit här förr.  Också när jag jobbade på riktigt.

Imorgon drar kylan tillfälligt in över kullen igen enligt prognoserna. Fast så jävla kallt skall det tydligen inte bli ändå. Men kallare. Det är som det är. Väder kommer och går. Man får försöka hänga med. Varmare redan fram mot helgen. Årets sommar har redan varit totalt sätt bättre än förra årets här uppe. Inte illa. Jag önskar bara att folk kunde njuta. Man får det. Faktiskt. Allt är inte kris. Det mesta “ÄR” bara.

Jag borde ge mig på väggvårteknuten. Men det är en heldagsuppgift,  Inte idag. Imorgon. Eller nästa vecka.

Är i alla fall lycklig över att ha fått en dag till. De känns alltid så under mina morgnar. En glädje över att få finnas till. Det är alltid något liksom. Eller kanske är det sinnet helt enkelt själva högvinsten.

Fast konstnärer skall ju vara olyckliga satar för att kunna skapa sägs det.

Sånt trams.

Det är harmoniska och mätta människor som kan skapa. Drivkraft kan man ha ändå, den är densamma. Att aldrig bli nöjd. Att det alltid finns mer att göra. Att du av nyfikenhet väljer tidningen där på bordet istället för telefonens förenklade Faceook-flöde. Gör det valet för att det lyfter dig, Inte låta fejjans ström av meningslösheter förslöar dig. Döda dig. Binda fast dig.

Men alla gör såklart sina val.

Har rätt att göra de val de vill.

Åtminstone de flesta val är fria val.

Man kan kanske känna sig lyft av sociala medier också. Vad vet jag. “like”-lyft som en tesked socker.

Imorgon sjuttonde maj. Sluggos födelsedag. Norges nationaldag. Man borde alltså vara i kungsträdgården imorgon. Vifta med flagga. Le mot alla glada Norrmän i dräkter. Men det är man då inte. Men en gång var man.

Men nu, låt dagen börja på allvar.

Van

Det där tidiga sänggåendet jag tänkte mig för att får gotta sig en stund i sängen tillsammans med Ulf Lundell det sket sig såklart. Jag är tvungen att låtsasjobbaöver. Sådant händer kanske inte den bäste, men mig händer det. Titt som tätt faktiskt.  Ja och det är OK. Jag är van. Alltså. Tur allt är ppå låtsas.

Röken från skogsbranden ligger inte längre tung och stickande över byn. Gissar att branden är släckt eller också blåser det åt något annat håll. Alla som bor i skogslänen har det där hotet hängande över sig. En dag så lyckas man inte begränsa och släcka. Då är det ajöss med fast egendom. En möjlig flyktväg alltså.

En mygga dansar envetet framför min näsa och Status Quo spelar Caroline och kanske är det just den låten den dansar till. Jag viftar bort den när den kommer för nära. Det har man såklart inget för. Myggor ni vet. Envetna. Fler lär de bli.

Fick 13175.21 i donationer till VSCP projektet under förra året.  Man tycker att ett open source projekt som finns där på helt ideell basis, för mänsklighetens fromma liksom, borde kunna ta emot de där pengarna skattefritt. Så är det nu inte. De skall bokas som vilken intäkt som helst och skattas för. Nu är de årliga utgifterna såklart högre än 13K så skatt blir det ju inte ändå. Det är som det är. Fast konstigt. Lika konstigt som att man skall skatta för saker som man redan betalt med skattade pengar. Hus t.ex. Man kan aldrig bi helt fri från statens grepp. Nehepp. Liksom.

Sweet Ballrom Blitz i högtalarna, klockan är tolv, ja där går gränsen, gammal skitmusik, naj kanske inte helt, men gammalt och utnött, alltså sovdags.

Godnatt!

Sommar

Jag sitter där ute och läser femveckorstidningen. Japp, värt femtio spänn med råge. I alla fall om man hoppar över ledarsidorna.

Det är tjugofem grader. Sommar. Finns inget att klaga på och det oroar såklart. Vad skall man gnälla över liksom? Men det ger sig säkert. Jodå. “Det är för varmt” ligger nära till hands men någon måtta får det allt vara också i den här åldern.

Tittar jag på loos.se så gör jag annan musik än den jag egentligen gör. Kanske är det bra, kanske är det dåligt. För mig eller för dem som pekas ut. Dragspelaren och Magnus har korrekta länkar i alla fall. Alltid något.

GDPR mailen haglar över en. Tydligen tas det där på allvar och det är ju bra. Man kan göra sig av med några tråkiga listor av bara farten bara genom at deleta de där mailen.

Fikru frigiven idag. Det gör det här till en bra dag. En mycket bra dag. Välkommen hem Fikru.

Ja och jag har inte tid med det här. Nehej då. Låtsasarbetarens lott. Jäkt och stress. Pust & fräs.