Vad skall vi göra idag?

Vi frågar oss vad vi skall göra idag. Det regnar. Det är för lite bensin i tanken på bilen för att ge sig ut på en längre tur med den. Det som hade varit det självklara valet egentligen. Ut. Iväg. Se nytt. Tills man längtar hem till sitt igen. Kulan, boet, drar en alltid till sig till slut ändå. Som att ge sig iväg gör när man är i den.

Men vad man skall göra alltså. Semester. Om det inte vore semester var det såklart inget problem. Men nu är det det. Ja och det finns att göra. Massor. Men är man nu ledig så vill man känna att man väljer själv. Så soffan med en bok är ett alternativ. Men man har kört slut på det där alternativet lite nu. Orkar liksom inte mer av samma. Man kan iof välja en film istället för en bok men man har sett MÅNGA filmer vid det här laget också. Studion kanske. Jag fick igång allt igår. Det går att spela in saker igen. Men cirka tretton grader där nere. Ingen jätteskön värld att sitta i. JA somna kanske. Sova tills man vaknar. Men först borde man väl helst vara trött…

Sikna problem man kan ha en sådan här lördag mitt i semestern. Livet är hårt.

Några dagar

Några dagar in i semestern. Ja jag kämpar på. Semester är liksom inte gjord för sådana som mig. Men lite normal vill man ju åtminstone verka så jag håller mig – i stort sett – borta från låtsasjobbet. Antagligen är det för att jag ALLTID har semester – åtminstone enligt vissa – som vet – som semestern inte riktigt sätter sig i min själ.  Fast skit samma. Ibland är det riktigt skönt. Trotts ishavskyla och blåst ute. Inne stannar man alltså. Helst.

Skitsommar.

Hängmatta är inte att tänka på här här på kullen. Inte gräsklippning heller. Det regnar lagom ofta för att gräsmattan alltid skall vara blöt. Har man den billigaste möjliga modellen av gräsklippare kan man definitivt glömma klippning av blöt gräsmatta. Hopp dock om att morgondagen skall göra det möjligt att leverera på den punkten. Fan trot’ bör man väl tillägga.

Annars händer alltså ingenting. Noll. Zip. Jag kör igång studiodatorn igår. Det som finns kvar av den och studion. Det tar några timmar att få grejer att låta igen. Tar några timmar till att få dem att spela in saker. Vill man göra musik får man ha tålamod. Endera dagen skall jag få till det sista också. Gitarren blev i alla fall stämd. Ja en av dem.

Men här kan jag ju inte sitta. Jag ser saker runt omkring mig som jag borde ge mig i kast med. Men semester faktiskt. Aja Baja

Har i alla fall inte återupptagit Facebook. Alltid något.

Semester

Fredag och semester. Grön IKEA soffa hägrar. Jag är förbannat trött. Inget ovanligt med den där tröttheten i kombination med fredag. Ofta slutkörd då. Låtsasjobb tar på åldringar som mig. Ni andra är säkert hårdare och tåligare och allt det där än vad jag är. Ja och jag har en tendens att köra hela vägen in i väggen. Lyssnar sällan på det där “vila nu annars…” mendan det pågår. Flytet. De älskade flytet.

Men nu fyra veckors semester alltså. Känns lite skrämmande från den position jag befinner mig i just nu. Alltså vad skall man göra? Hmmm…

Det får bli som det blir. Lite studiotid skall det hur som helst bli. Den är eftersatt. Om det nu blir någon regnvädersdag…

Något litet ord skall jag väl få till här under ledigheten också.  Kanske. Eller inte. Det visar sig.

Ha det så gott i sommaren vänner!

Fantastisk service

K’s popkornmaskin började blixtra och gav upp igår. Så jag skrev till Clas Ohlson undservice och undrade om garantin gällde. Fick det här svaret

Hej Åke och tack för ditt mail!

Garantin gäller fortsatt då vi erbjuder 2års garanti.

Vi skickar dig en ny på garantin men önskar att du sänder den felaktiga tillbaka till oss då vi gärna kollar upp dessa för säkerhetsskull.

När du får den nya popcornmaskinen så följer det med en My Pack Return lapp som du kan använda för att returnera den trasiga maskinen.

Hoppas att detta känns som en ok lösning.

Har du fler eller andra frågor till oss så är du varmt välkommen att  kontakta oss igen.

Det kallar jag bra kundvård.

 

Dan före

Fem grader när jag lägger mig. Sex grader (I SOLEN!!!) när jag kliver upp.  Skitsommar…. Jaha, har jag sagt det förut?  Men hur som helst håll med om att det förtjänar att sägas om och om och om igen i år.

K har semester. Stannar kvar i sängen. Sträcker lite på sig när jag går upp. Har väl somnat om nu. Jag har den här dan kvar.  Hundra dagar kvar att göra dock. Mätt i “att-göra-lista” då. Låtsasjobbar på. Ja det gör jag.

Men imorgon och fyra veckor framåt semester alltså. Hur i helvete skall det gå? Men får väl använda tiden att undra vad jag har semester ifrån. Men finns det grader i helvetet så finns det väl det när det gäller ledighet. Liksom.

Ja och man måste ju försöka.

Dricker franskrostat kaffe. Jaha nyfikenhet som betalar sig. Att jag inte bara kan hålla mig till det vanliga. Men står mitt kast. Nu vet jag hur som helst hur franskrostat smakar. Allt franskt är inte bättre.

Men får återkomma. Tiden rinner ut…

Närmare

Nyttjar väckning medelst självvaknande. Är man trötter kommer man upp en timme senare. Men det får gå. Det kan inte hjälpas. Stupade i säng igår.  Trött i hjärna, mage och axel. Ligger där ett tag och väntar på hjärtattacken när jag släkt lampan.  Det är det där “klart” som spökar. Att hitta en slutpunkt att hänga sig fast vid under ledighet. Den som närmar sig med skrämmande fart.

Ute regnar det. Ordentligt. Det är OK. Japp. Eftersom jag skall programmera. Fast skitsommar hittils. Det måste man konstatera. Inte ens gräset i gräsmattan växer sådär sommaröverdrivet som det brukar göra. Men man får hålla ut. Semestervädret är på gång säger den 10-dygsn prognosen. Man får i alla fall försöka tro på den en gång för att inte förlora hoppet.

Python, programspråket alltså, är min uppgift. Gör ett lib. Är i gränslandet alltså. Där jag alltid är. Där blir det som alltid varit enkelt svårt. I Python är arrayer, tuples, strängar, buffrar det svåra. I alla fall när man skall omvandla mellan dem. Enkelt kan bli svårt när man tar sig ut i gränslandet. Men “ctypes” löser mycket. Ja och alltihop fungerar och löses med trettiotvå öppna flikar i ena browsern och tjugotvå i den andra. Riktigt roligt faktiskt. En fantastiskt språk.

Ja och dit beger jag mig igen. NU!

“älgstudsare och hagelgevär”

Så här sitter man ingen. Det regnar. Programmerarväder. Tolv grader. Skitsommar. Men sommar. Hulken är då i alla fall inte igång. Alltid något. En vecka till semester. Ja för K. Oklart om en sådan som jag kan ha semester. Men jag liksom hänger med. På ett bananskal. Eller på lingonriset. Tomte som man är. Men fyra veckor borta från datorer. Man bävar. Det svider till i magen.

Av Malmö blir inget. Det har vi inte råd med. Det är OK. Men kusten skall vi väl klara av. Hälsingekusten med matsäck. Gränsfors också. Enligt påkostat Järvsömagasin ligger det nordöst om Järvsö. Tittar man efter så ligger det i Nordanstig. Men allt utgår från solen. Om man är solen. Men dit i alla fall. Blomkrukor av Hälsingelera. Borde fungerat i Ovanåker också. Trettio meter lera ner till berggrunden där. Går att göra hur mycket krukor som helst om man äger tio kvadrat mark.

Är du lycklig lille vän? Man får fråga sig det varje morgon. Bryta upp om man inte är det. Göra något nytt. Dra ut i världen. Dö eller leva där. Eller sätta revolvern mot tinningen och trycka av där man är. Ja här uppe är det såklart älgstudsare och hagelgevär som gäller. Men resultatet är väl ungefär detsamma. Fast det är sådant slöseri. Ja och blir så grisigt för de som överlever en.

Fast jag är inte så mycket för tidiga avslut. Är en envis jävel. Kör alltid i mål. Hur än galet det än är där på vägen.  Eller också är jag bara feg. Har alltid varit en feg jävel. Ja och avundsjuk. Så ini helvete avundsjuk. En dålig människa följaktligen.

Men nu så. Jag låtsasjobbar för att överleva mentalt i limboland. Det skulle inte ha fungerat annars. 1603 dagar kvar. Ingenting. Eller en evighet. Men ett slut. Att ha något att gå emot är bättre än att inte ha det. En dag i taget på samma sätt som sten på sten läggs till varandra i projekt.

Så jag låter den här dagen börja. Omfamnar den. Dyker ner i mitt. Ner i glömskan och buggarna. Alla är så snälla där nere. Allt hänger bara på mig. Framtiden oviss. Men nu är nu.