Uppkopplad radonsensor prisad – Elektroniktidningen

Ta en sensor, skicka mätdata till molnet, visa på en mobiltelefon, voila, succe’  Det hjälper om man sitter i en science park också.
“Kejsaren har inga kläder”

Source: Uppkopplad radonsensor prisad – Elektroniktidningen

ps Det är säkert en helt förträfflig produkt i alla andra avseenden. ds

SSL

När SSL (läs TLS) då fungerar vill man ju ha arbetskamrater att springa in till och ropa:

“JODU!” och “HURRA” och stå där och flina en stund i dörröppningen hos någon som faktiskt fattar arbetsinsatsen.

Fast nu har man ju inte det. Arbetskamrater. Inte ens på låtsas. Man skriver ett blogginlägg istället. Som om det nu skulle hjälpa. Det är ungefär som att dricka Stockholmsvatten istället för champagne. Fast med det får man ändå sig nöja. Imorgon finns annat att göra. Riva ut och ersätta. Bort med det som fungerar. Ersätt med nytt och skinande. Buggigare. Troligen. Men vad gör man inte för friheten. Oberoendet. MIT-licensen. Den hägrande.

Godnatt!

Tydligare

Tydligare än såhär kan kanske inte det där sten på sten bli.

Igår, bygge nytt, får allt att fungera på Linux. Flyttar över till Windows. Det skall ju fungera där också. Några hundra fel. Fixar det mesta, de sista nu på morgonen.

Men sen tillbaks till Linux igen. Då ser det ut såhär

Kanske hundra fel. Ja och när de är fixade tillbaks till Windows…

Livet på en pinne liksom. Man måste ha tålamod och genuint tro att man fixar det där till slut. Jag vet.

Ibland

Ibland får man faktiskt ge sig för dagen fast det ser ut som nedan. Jodå, om man inte ser vad det står på skärmen längre. #grusögon. Det är en giltig orsak. I alla fall efter att man verifierat att man

1.) Har glasögon på sig.
2.) Att man inte har någon annans glasögon på sig.

Klämmer dom där imorgon. Serru!