Livet med en pinne

Jag tar bilen ner till Hudiksvall. Enhandsväxlar. Får skäll av sköterskan som skall ta stygnen. Det är nästan så att hon ringer polisen. “Jag skulle ha tagit taxi istället.” Men jag har mer eller mindre kört sådär i sex år. Lagligt är det också. Man avgör själv om man kan framföra ett fordon på ett säkert sätt.

Men suturtråden åker bort. Känner knappt av det. Lite svullet och lite rött men annars inga problem. Tar inget smärtstillande längre. Både jag och överläkare Magnus förvånas över det. Vinst.

Jag får se röntgenbilderna. Den innan med protesen kvar och sen efteråt. Hela mitt högerhandsliv hänger tydligen på en liten pinne (kallad distans) numera som har en guten klump i toppen som innehåller antibiotika. Jag fattar vad överläkare Björn menar när han säger att det är “skört”.

Men går allt bra nu då och jag knapprar duktigt på min antibiotika så lovas ny operation “innan sommaren”. Möjligen avlider jag av uttråkning innan dess. Den hjälper verkligen att vara gift med en bibliotekarie.

Ett till sjukdomsinlägg blev det här… sorry.

Bäver

Det finns säkert någon. Någon som inte är imponerad av att en bäver klarar av det här med bara sina egna tänder. För mig är det såklart en bedrift att lyckas med detta. Jag gapar faktiskt varje gång jag ser det. Men jag är såklart bara en enkel synnerligen lättimponerad människa.