Standardordlistan

abc-blocks

Man blir lite besviken att ord som

Alvdrottningen, drakvrålande, tjillevippsekund, köttbullskanonen, julskinksträd, superhyperduperfart

etc etc inte finns med i standardordlistan när man kör sin stavningskontroll. Visar en tydlig brist på fantasi hos dem som sammanställt den eller allvarlig sjukdom hos användaren som har skrivit dem i sin text.

När inget händer…

Sitter och väntra på inspiration. Inspiration att kunna slutföra det jobb jag håller på med. Ett kraftfullt och ett hejdlöst kreativt flöde är vad som behövs just nu, inte detta loja komaliknande tillstånd. Jag är bara så trött så trött och ute är det kallt, riktigt kallt, och molnigt och snart komer det säkert regn också. Skittråkigt helt enkelt. Inte ens Rammstein på hög volym i musikspelaren, som vanligtvis brukar kunna pigga upp mig i de fllesta lägen, hjälper det minsta.

Skulle hellre vilja dyka bland korallreven på någon söderhavsö där palmernas blad rör sig lite lojt i en stilla bris och det turkosa vattenet är fullt av exotiska fiskar som jag kan snorkla omkring och titta på. Simma omkring där i vattnet, sådär lagomt mycket, och inte ha något annat att tänka på än när middagen serveras och att inte få för mycket kritvit sand innanför badbrallorna.

När jag tänker efter så är det egentligen inget som hindrar mig från att flytta till någon skön exotisk plats. I alla fall snart. Yngste sonen börjar på gymnasium om ett drygt år och då blir det barnfritt här i huset. Det enda jag behöver för att kunna jobba är en bärbar och en skaplig internet förbindelse. Att jobba från en plats på andra sidan jorden skulle inte vara mycket besvärligare att jobba från Los mot t.ex. Stockholm.

Lars Winnerbäck fick ta vid där Rammstein slutade. Hmmm kanske fungerar… Jäkligt bra han Winnerbäck!
Inspiration förresten. Skall en professionell programmerare behöva sÃ¥nt skit hör jag det “döda folket” säga. Ja det behövs om man vill leva fullt ut. Om jobbet skall vara nÃ¥got mer än ett parti poker för att fördriva tid fram tills döden. Det “döda folket” lyssnar inte pÃ¥ sÃ¥dant sÃ¥ det sista är är bortkastade knapp tryckningar.

NÃ¥ja vi lämnar det. Nu tror jag Winnebäck fixade lite inspiration…. 🙂

Ute igen…

Jag tillbringar ju större delen av min tid framför dataskärmar och så fort jag kommer ut i naturen så inser jag direkt, turligt nog, var dom verkliga värdena finns. Jag kan försäkra att slutsatsen blir att det inte finns framför en dataskärm i alla fall!

Ã…rets första riktiga tur ut i skogen brukar vara första murkelsöket. Detta är vanligtvis nÃ¥got som sker när “björkens löv är stora som musöron” enligt det nedärvda släktmantrat. Detta är den tid när man skall söka den läckra men för den oförsiktige dödliga svampen. Vad björkbladens storlek gäller sÃ¥ skall jag villigt erkänna att antingen är mössen ovanligt stora i Ã¥r eller ocksÃ¥ blev premiären lite sen.

Hursomhelst, att åka ut, jobba sig upp till toppen av berget där det stora hygget är och där också murklorna brukar vara och återigen uppleva den hänförade utsikten, se den spröda grönskan, känna dom varma smekande vindarna. Ja det är helt enkelt blande de bästa upplevelser som finns. Väl värd en lång vinters väntan. Det trevligaste är egentligen att det inte krävs en märkvärdig upplsevelse för att uppleva storslagenheten i naturen. Det räcker att kunna räkna till 7 på varandra försvinnande bergskammar som tycks utbreda sig mot främmande okända platser och direkt och självklart illustrerar bilden av Hälsinglands blånande berg. Eller den lätta brisen över sjön långt där nere i dalen som får yta att dansa i krusiga virvlar. Eller kanske är det bara nyfikenheten över vad som finns ute på den lilla ön som ligger nästan mitt i sjön. Kanske skall man ta båten ut dit i sommar och undersöka den.

Men det var ju murklor som man skulle leta idag. De dagsfärska björnspÃ¥ren i sanden eller älglegan är saker som man mÃ¥ste bortse frÃ¥n idag. Koncentration pÃ¥ murkor är det som gäller. Att kunna skilja en murklar frÃ¥n ett brunt fjolÃ¥rslöv, en sten eller kotte. Underligt nog har jag fÃ¥tt uppfattningen att murklor hittar man bara när man är i en sinnestämmning där det inte spelar nÃ¥gon roll eller inte om man vill hitta dom. Man gÃ¥r bara runt och njuter och vips sÃ¥ dyker dom upp här och där. Har man Ã¥ andra sidan “skall ha” attityden hittar man inga murklor alls.

Så många murklor blev det nu inte idag. Tre små rackare. Kanske är det för torrt i skogen i år för att dom skall trivas riktigt bra. Kanske finns dom på ett annat ställe. Spelar ingen roll för en härlig dag ute i skogen blir en bra dag varesig man kommer hem med något eller inte. Och kanske räcker dom till dom traditionella murkelkrustaderna vi brukar äta på nyårsafton på den motsatta sidan av årscykeln. När vi minns försommarvärmen och dofterna av spröd grönska.
Ett lätt regn falller när vi går ner från berget. Ett sådant där regn som är varmt och som man inte blir blöt av. Det bara faller stilla. Trummar försiktigt på blad och buskar och ger liv åt vilande växtlighet så att den sommar som nu spirar kan träda fram i full kraft.

Datorn och jobbet väntar….
Bild 7

Bild 5

Bild 4

Ko-ko och trumvirvel…

I morse vaknade jag vid half fem av att en gök hade slagit sig ned strax utanför vÃ¥rt nattöppna sovrumsfönster. Strax bredvid rörde sig “vÃ¥r” mindre hackspett. Ja den bor här sÃ¥ den är vi väl bekanta med. Tillsammans framförde dom en underbar koncert. NÃ¥kra ko-ko ko-ko ko-ko följt av en ursäker trumvirvel av hackspetten. Att den utförs med huvudet imponerar en hel del. I alla fall pÃ¥ mig som trotts allt känt en hel del trummisa den ena galnare än den andre. SÃ¥som trummiasr brukar vara ni vet.

Hur som helst. Vackert var det och väl värt att vakna till. Det är sÃ¥dana här gÃ¥nger jag förstÃ¥r varför jag bor här i skogen…

Imoorgon skall vi ut pÃ¥ murkeljakt. En annan god anledning att finna här…