Senast lästa bok

Korparna av Tomas Bannerhed

Jag kan inte hjälpa det. Texten känns pretentiös. Men vad annat att vänta av en Augustprisvinnare. Enkelheten vinner inga priser fast den är den svåraste konsten.

Men så läser man på. Fångas av historien och karaktärerna och en bit in i boken så uppskattar man faktiskt det poetiska språket. Jag läser den här boken med glädje. Njuter av den under några mer eller mindre sömnlösa nätter.

Ja och den tar slut som alla böcker man läst men vad händer egentligen där på slutet. Ja jag har i alla fall ingen aning.

Men läs den, eller se filmen.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Sysselsättning

Yngste sonen flyttar in studioprylar in på låtsaskontoret. Tanken är att jag skall hitta enarmssysselsättning. Ja spela gitarr kan man ju glömma såklart men kanske kan lite annat fungera. Jag har ju varit halvt enarmad tidigare under ett antal år men nu i fullständigheten blir många enkla saker förbannat svåra.

Försöker alltså ta mig upp ur soffan.

Lite trött, men glad. På måndag skall stygnen tas. Om en och en halv månad check om allt ser OK ut så att det går att köra nästa op.

Familjen gör allt jobb. Servar. Man tycker man borde kunna njuta av att bli uppassad men, nope, inte min grej riktigt. Ändå får man såklart inse fakta. Ta emot den hjälp man får och vara tacksam att det finns dom som vill hjälpa.

Älskar er alla gör jag såklart en dag som denna. 🙂

We’re celebrating the International Day of Women and Girls in Science!

Senast lästa bok

Innanför murarna av Maria Ernestam

Här har vi en författare som definitivt hamnat i min bukett av favoriter. Drivet finns alltid där. det lite mystiska lika så. Ja och människor är realistiska och trovärdiga liksom platserna där händelserna utspelar sig.

Här är det gastkramande spännande dessutom. Lite Steven King “omöjligheter” som levereras hur trovärdigt som helst.

Bäst här är ändå känslan, den där speciella en bra författare kan frammana. Den går genom hela boken och manar till att läsa ett till kapitel, ett tiil och ett till.

Sidan till mannen är på riktigt, hämtad fån vardagen någonstans från livsresan. Det är jag säker på. Men bara Maria vet såklart, ja och mannen mottagaren. Ja och jag. Ibland måste osagda saker sägas.

En härlig bok. Läs!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Morfinfri

Morfinfri sedan någon dag. Jag fattar iof inte hur det fungerar. Jag har ett + trettio centimeters sår och ett överarmsben som är borrat, hackat och sågat i och som sitter fast i axel med något väldigt temporärt gjutet som inte får belastas, vridas och allt vad det är. Men nämnvärt ont har det inte gjort under den här operationsresan, min dagliga värk innan operation har varit betydligt värre. Man får alltså tacka för det.

Äter svindyr antibiotika. Har en kapsel antibiotika inne i överarmen också. Krig för att få bort de där bakterierna vi tydligen inte vill ha där. Tyvärr ger det här paketet sig på min tunga också som är röd och envist superkänslig. Tandborstning och starkt kryddad mat är egna små helveten numera båda två.

Men bra här alltså. Allt fungerar som det skall. Jag blir mer ompysslad än jag förtjänar onekligen. Film, böcker och överdrivet slumrande håller rastlösheten stången fortfarande. Eller det är väl äligheten som vi Ovanåkersbor säger.

Att skriva med en hand på ett tangentbord är såklart ingen höjdare. Fort går det inte. Men man får försöka så gott det går. Massor av veckor kvar i detta limbo ännu. Hoppet står till bättre tider framåt sommaren kanske.

Borde väl be om ursäkt för sjukdomspratandet. Vill egentligen inte skriva ett enda ord om det. Men samtidigt är det hela mitt liv nu och några veckor framöver. Det kan inte hjälpas.

Fast nu måste jag vila mitt vänstra pekfinger…

Urkopplad

Jodå, jag lever, begär inte mer. Räknade inte helt säkert med att vara det. Så ett plus där onekligen. Lite överkänsligt kanske men så får det väl vara då. Jag har aldrig varit en “superhero”.

Men urkopplad är jag. Bortkopplad. Sitter här och skriver det här med vänster hand och inser att det är så det kommer att förbli. I månader framöver. Däri ligger utmaningen. Inte i smärtan. Om man nu vill något, något som helst kräver två händer, om man vill det så att det värker, ja, då är såklart det mer än tråkigt. Men lever alltså. Alltid något. Ja egentligen högsta vinsten.

Men skit i det där nu. Andras sjukdomar, ingen vill höra om dom. Jag vet. Ändå lär väl en del smyga sig in här framöver. Ber om ursäkt för det redan nu.

Jag läser, ser på film och sover just nu. Entimmessovare har jag blivit. Mellan det där innehållsrika livet tänker jag då men så lite det bara går. Just det är inte lätt.

En taxi hämtar upp mig för transport till sjukhuset i Gävle. En annan skjutsar mig tillbaks. Lyx. I båda fallen vet jag det mesta om förarnas liv efter turen. Däremellan vårdbiträden, syrror och läkare. Man får ta chansen. Att lära sig om människorna. Ja jag är genuint intresserad. Nyfiken. Antagligen därför jag jobbar med teknik!?

Alltså visst är jontransporten i nerverna intressanta. Varför har jag inte sysslat mer med det tänker jag när en läkare samtidigt lägger letar en nerv med ultraljud för att lägga en axelblockad. Japp man hindrar jonerna från att vandra. Det sista jag minns innan operationens svarta mörker är pratet om luftens procentuella innehåll av syre och kväve som narkosläkaren spörjer om. Kanske tröttnar han på alla frågor. Pumpar in tystnaden.

Men på uppvaknandet finns annat intressant att ta del av. Syremättnad. Puls. Blodtryck. Andningsfrekvens. Ett liv utan vetgirighet är inget liv.

Sen sover jag mest. Gör ett försök att gå upp på toaletten. Blir satt där på stolen samtidigt som undersköterskan rusar iväg. Mister synen redan på vägen dit. Sitter där och väntar på att jag skall tuppa av. Det blir värre och värre. Kallsvetten rinner om mig. Får ropa på hjälp till slut eftersom ingen kommer. Blir ett jäkla pådrag. Får pissa i flaska efter det.

Men jäklar vad nöjd man måste vara med Svensk sjukvård. Jag får ett fantastiskt bemötande och en underbar service. I många länder skulle en sådan som mig inte ens komma i närheten av det här eftersom jag inte skulle ha råd. Åter andra skulle bli skuldsatta för livet. Så tack Sverige. Jag kommer aldrig att förstå varför en del vill röra sig bort från det där.

Men nu så. Vänsterarmsknappandet tär på krafterna. Återkommer. Kanske.